En av mina döttrar är född på kvinnodagen den 8 mars. Det har jag alltid tyckt var lite kul, ungefär på samma sätt som min far när han brukade säga att jag kom för sent då jag föddes den 2 maj.

Många känner till att 8 mars är den internationella kvinnodagen. Men färre vet nog att beslutet om att organisera en internationell kvinnodag togs på en internationell socialistisk kvinnokonferens i Köpenhamn redan år 1910 och började organiseras runt om i världen redan året därpå. Inspirationen till att föreslå 8 mars kom från USA där socialistiska kvinnor redan organiserat kvinnodagsdemonstrationer i flera år. Att initiativet till 8 mars ursprungligen kom från den socialistiska rörelsen betyder inte att arbetarrörelsen var ensam om ”kvinnofrågan”. Tyvärr var det inte heller så att förståelsen för kvinnornas krav och rättigheter alltid var så hedervärd inom arbetarrörelsen. Kvinnorna har fått slåss för att ta plats och få respekt även inom arbetarrörelsens organisationer och behöver fortfarande göra det. Och det är faktiskt inte så länge sedan som begreppet feminism blev allmänt accepterat. Men trots detta så hänger kampen för kvinnornas rättigheter och kampen för välfärd och social rättvisa ihop, eller kanske rättare de måste hänga ihop. Det går inte att genomföra social rättvisa och utelämna halva mänskligheten. Men det går inte heller att hävda de flesta kvinnors rättigheter utan framgång i kampen för rättvisa och välfärd. Lena Sommestad belyser detta i ett anförande i New York, i anknytning till årets möte med FN:s Commission on the Status of Wome,som hon återger på sin blogg. Där påpekar hon t.ex. att en politik som skär ner på sociala investeringar och kommersialiserar eller privatiserar hälsovård påverkar kvinnors situation på ett negativt sätt och att den nyliberala politiken bortser från den vårdande ekonomin och ignorerar kvinnors produktiva insatser. Hon framhåller också vikten av allianser mellan feminister och miljörörelsenför en mer hållbar ekonomisk politik som ökar kvinnors möjlighet till egenmakt.

På samma sätt som ingen socialist är trovärdig idag som inte tar in det ekologiska perspektivet så måste feminismen vara en del av den socialistiska rörelsen. Jag vet att det finns många olika sorters feminism och många teorier som jag inte har någon vidare koll på, men jag tvekar ändå inte att idag kalla mig feminist. För detta och för det jag tror att jag har förstått om vad det betyder är jag tacksam till många olika kvinnor som jag känt.

Så vad kan man då göra i Uppsala på den internationella kvinnodagen 8 mars? Här är några saker jag känner till:

• På Universitetshuset, sal X, kan man lyssna till ”Vad är genusforskning?”  kl 13:00
• På Ungdomens Hus på Svartbäcksgatan kan man både lyssna och göra mer praktiska saker med anknytning till kvinnodagen, en del är bara för tjejer.
• Barnvagnsmarschen Forumtorget, Smedsgränd 5 kl. 12 – 13 RFSU manifesterar kring det faktum att tusen kvinnor dör varje dag p.g.a. brist på mödravård och möjlighet till säker abort
• Demonstration under parollen ”Krossa patriarkatet” samling Odisnslund kl. 18 och sedan marsch till Stora torget. Arrangerar gör 8 mars kommittén.

intressant