Det räcker att se vad Tidöregeringen fått igenom hittills för att vilja rösta bort den i höst.

Vi har en regering som inte bara accepterar växande klyftor utan också aktivt förstärker dem. Den gör det både genom beslut som sparkar nedåt och genom att med falsk propaganda peka ut syndabockar i samhället. Samtidigt som en grupp av människor framställs som problem försöker man på olika sätt försämra livet för dem.

Om vi till detta lägger den stora risken att SD inte bara som nu styr utan att ens sitta i regeringen, utan att de också kan komma att ha ministerposter, då borde alla demokratiska och progressiva människor inse att det enda rimliga är att rösta mot den nuvarande regeringen och dess stödparti. Soffliggande eller bortkastade röster på alternativ som inte når de fyra procenten blir också ett stöd till Tidögänget.

Valet handlar framförallt om att bli av med den nuvarande regeringen.

Samtidigt skulle jag naturligtvis önska att det gick att se med större glädje på den regering som kan komma istället. En sådan regering kommer, oavsett vilka som ingår i den, att domineras av Socialdemokraterna. Och här måste ett ”vänsterhjärta” leta efter saker att glädjas åt eller hoppas på. För hur ser det ut?

Vad kommer vi att få med en socialdemokratisk regering?

• Militarismen och upprustningen kommer inte att minska, oavsett om det sker på bekostnad av den gemensamma och skattefinansierade välfärden. Deltagandet i Nato ifrågasätts inte. Och trots Trumps allt mer aggressiva utrikespolitik ifrågasätts inte ens DCA-avtalet av Socialdemokraterna. Alltså det avtal som ger USA:s militärmakt under Trump fritt och exklusivt tillträde till 17 svenska militärbaser.
• Några avgörande och stora satsningar mot klimatkrisen lyser med sin frånvaro. I Socialdemokraternas förslag till statsbudget för 2026 (NY RIKTNING FÖR SVERIGE) hittar jag ingenting om detta. Och skillnaden när det gäller satsningar i budgeten är försumbar i förhållande till Tidöregeringens budget.
• När det gäller kriminalpolitik och migrationsfrågor har Socialdemokraterna också i stort sett slutit upp bakom Tidöpartiernas politik. Och i Dagens Nyheters intervju med Magdalena Andersson idag slår hon fast: “Att stram migration behövs är fast förankrat”.

Men kan vi då åtminstone hoppas på reformer för jämlikhet och stärkt välfärd eller omfördelande skattepolitik?

Att rulla tillbaka orättvisor och trygga välfärden?

Tidöregeringens främsta satsning har varit att sänka skatterna, främst för de rikaste. Skattesänkningarna under mandatperioden uppgår till en bra bit över hundra miljarder kronor. Det är här som ”Tidöregeringen har lagt huvuddelen av reformutrymmet i sina fyra budgetar”, enligt en genomgång av Dagens Nyheter.

Men i intervjun i Dagens Nyheter meddelar Magdalena Andersson att hon ”har inga planer på att rulla tillbaka alla regeringens sänkningar”. För henne är det viktigaste att ”få fart på” det som hon kallar ”tillväxten” och som kan bestå av en mängd olika saker. En del av dessa saker kan som vi numera vet bidra till att ytterligare öka utsläppen och försämra klimatkrisen.

När Andersson får frågor om sådana förslag som återinförd arvsskatt, avskaffat rot-avdrag eller en ny fastighetsskatt (förslag som fanns med då hon var finansminister utan att realiseras) svarar hon nu: ”Vi har inte några sådana förslag”.

Men något lovar väl ändå Socialdemokraterna? Jo naturligtvis. Det borde vara svårt att vinna utan några löften. I intervjun nämns: billigare mediciner, avgiftsfri tandvård för unga, förstärkt elstöd – och en höjning av barnbidraget med 200 kronor i månaden.

I sitt budgetförslag för 2026 föreslår Socialdemokraterna några ytterligare saker som pekar åt ett bättre håll som minskat jobbskatteavdrag för höga inkomster, en tillfällig skatt på bankernas övervinster och mer pengar till vård och skola. Men inget av detta nämner Andersson nu i intervjun.

Slutsatser

Det kan bli värre, mycket värre. Det måste vi rösta mot.

Socialdemokraterna kommer inte vilja rulla tillbaka mycket av Tidöregeringens politik, varken när det gäller militarismen, kriminalpolitiken, flyktingpolitiken eller synen på migranter och endast i liten utsträckning när det gäller omfördelande skattepolitik eller stärkt välfärd.

Därför är det viktigt att vänstern stärks både i riksdagen och ute i samhället.

Men framförallt kan vi inte lita till att passivt lämna över till politiker ens om de har vänsterstämpel. Även om de kan ha en viktig roll (som i fallet med de avskyvärda tonårsutvisningarna där V-MP spelade en viktig roll) så är ett folkligt tryck ute i samhället avgörande för hur samhällsutvecklingen kommer arta sig.

Det var folkliga rörelser som vann både demokrati, ökad social rättvisa och ett mänskligare samhälle. Idag behövs de mer än någonsin för att både försvara och återerövra det som tidigare vunnits.