Jag läser i tidningen att SD-ledaren Jimmie Åkesson talat inför några hundra åhörare på Långholmen i Stockholm. Åkesson sa där enligt TT att ”Sverige genomgår just nu den värsta och djupaste samhällskrisen i modern tid där splittring och polarisering sliter sönder landet”.

Att vi idag är ett mer splittrat folk än på länge är nog sant. Till exempel har väl aldrig polariseringen i tankarna mellan dem som frivilligt och i praktisk handling vill hjälpa människor på flykt och dem som bränner ner de förläggningar som flyktingar anvisats, varit större. Men att SD själva på något sätt bidragit till denna ” splittring och polarisering” höll inte Åkesson med om. Konflikten handlade enligt honom om ”huruvida du sköter dig eller inte och om du vill vara en del av det svenska samhället”.

Å ena sidan har vi alltså enligt Åkesson den grupp som sköter sig och vill vara en del av samhället å andra sidan några som inte sköter sig och inte vill vara en del av samhället. Vi kan här för en stund bortse från att det för SD har en speciell ideologisk betydelse att betona just ”det svenska” när man talar om samhället. Samhället som vi antingen skötsamt deltar i eller saboterar kan ju inte vara något annat än det som omger oss, samhället i landet Sverige.

Den stora majoriteten av människor i vårt samhälle måste man väl betrakta som skötsamma och ansvarstagande. De flesta av oss jobbar, betalar skatt och sköter oss så gott vi kan. Vi vill också vara en del av samhället. Men en hel del människor har inte något jobb att gå till. I de allra flesta fall är inte detta deras eget fel. Det gör dem inte mindre skötsamma eller ansvarstagande. Det är främst en brist hos samhället som inte kan organisera de flesta människor i alla de verksamheter som behövs. Även de flesta av de sjuka eller arbetslösa vill sköta sig och vara en del av samhället.

Vilka är det då som inte sköter sig och ställer sig utanför samhället? Det finns naturligtvis en del olika grupper man kan sikta på. Enstaka myglare eller olika kriminella till exempel. Märkligt nog hittar vi en hel del av dessa som medlemmar i Åkessons parti även om det inte är någon betydelsefull grupp i samhället. Men en grupp som man aldrig hör SD hetsa mot är den superrika överklassen som verkligen ställer sig utanför och alls inte sköter sig eller vill vara med och betala de skatter som behövs för det gemensamma samhället. Det är en grupp som blev lite mera synlig i samband med avslöjandena om skattesmitandet till skatteparadiset Panama (läs tidigare blogginlägg). Denna oskötsamma grupp som ställer sig utanför samhället har istället SD gött genom sina beslut i riksdagen. SD har gett den här gruppen kraftiga skattesänkningar och olika typer av subventioner och bidrag (avdragsmöjligheter). För detta visar dessa rika inte någon tacksamhet mot samhället. Istället vill de ha ännu mer och bidra ännu mindre. Men gentemot SD och Jimmie Åkesson sänder de säkert en tacksam tanke.  

Som vanligt med SD så handlar det om att sparka neråt och slicka uppåt. Om vi ska komma framåt mot ett bättre samhälle för de flesta av oss så måste vi göra ungefär tvärtom, alla vi skötsamma.

Intressant?

Läs andra bloggar om SD, Jimmie Åkesson