Den 1 januari 2010 förbjöd den borgerliga Alliansregeringen landstingens möjlighet att påverka vårdens lokalisering. ”Lagen om valfrihet”( LOV) drevs igenom.
Läkaren Göran Dahlgren som skrivit och talat om den alltmer ojämlika vården – bland annat i Socialmedicinsk tidskrift – påpekade då att den borgerliga regeringens valfrihetsreformer inte i första hand handlade om medborgarnas frihet att välja utan om:
de kommersiella vårdföretagens rätt till offentlig finansiering av sin verksamhet.
Att valet på en marknad gynnar de starkaste är inte något nytt. Att göra marknadsval på vårdområdet är helt fel om man vill ha en vård efter behov. De som har mest resurser i form av pengar, kontakter och position och som dessutom är mest friska är de som också mest söker sig till vården och ser till att få sina behov tillfredsställda. De som har större vårdbehov tar längre tid att vårda. I ett system som ersätter per patient blir det alltså mindre intressant att ta hand om mycket vårdkrävande personer.
Detta är inte nya kunskaper. Många har skrivit, debatterat och kritiserat den falska valfriheten och den alltmer ojämlika vården. Även jag har tagit upp detta på min blogg vad gäller utvecklingen i Uppsala.
Men nu kommer alltså en mycket tung instans som Riksrevisionen ut med en rapport som säger just precis detta:
Vårdvalet och vårdgarantin har gjort det svårare att uppfylla vårdens principer om likvärdig vård för alla och att de svårast sjuka ska prioriteras. Reformerna har gett förbättrade kontaktmöjligheter med vården och fler vårdcentraler. Men det är främst patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status som gynnats.
Den nya regeringen har en hel del att ta tag i om de vill och vågar.
För den som vill påminna sig en del om en av de politiker som betytt mest för att driva på marknadsvansinnet inom vården kan man läsa:
Riksrevisionen avslöjar Filippa Reinfeldts feta lögn
Filippa Reinfeldt svarar eller..?
PEPPRAT RÖDGRÖNT 
1 kommentar