Häromdagen kunde man på SVT få reda på att den som tecknat ett återbetalningsskydd för sin tjänstepension kan få tiotusentals kronor mindre i pension. Det lönar sig inte att tänka på sina efterlevande tydligen.
klicka på bilden.
För två år sedan skrev Arbetet om att pensionsbolagen (bland annat) gör vinst genom sina antaganden om vår livslängd. Hur stor utbetalning vi får varje månad beror på hur många år och månader vi beräknas leva i genomsnitt. Bolagen gör här olika antaganden om livslängden som inte är kopplade till bedömning av olika grupper utan generella. Det visade sig att de vinstutdelande bolagen beräknade en längre livslängd än de ömsesidiga bolagen för att fler av oss ska hinna dö innan vi fått ut våra pensioner. De dödas pengar blir vinst för ägarna.
Låter inte så vackert, eller hur?
Men ett ännu värre exempel på vinst ända in i döden såg jag på nätet häromdagen. Det var fotot här ovan från Möllendals kyrkogård i Bergen taget av Trond Blindheim. Det är företaget Akasia som bland annat har hand om gravplatsförvaltning och har som ”overordnet mål at forvaltningen i gravferdsområdet skal være profesjonell og verdig.” Ett uttryck för denna värdiga behandling är att som framgår av bilden sätta svarta sopsäckar på de gravstenar där de anhöriga är sena med att betala avgiften.
Jag vet inte om företaget fått några reaktioner på denna ordning. Men man skriver på sin hemsida att ”Hvis ordningen med hetter (sopsäckar) ikke oppleves som verdig av våre andre brukere av gravplassene må vi selvfølgelig se på ordningen på nytt.”
Av någon anledning kommer några ord som skrevs i en liten skrift redan år 1848 för mig. De talar där om en klass som ”avklätt alla de verksamheter som förut betraktades och ärades med from vördnad, deras helgongloria”. Gäller detta i vissa avseenden ännu mer i vår tid?
PEPPRAT RÖDGRÖNT 