I Sverige gifter sig mellan 45 och 50 tusen par varje år. De flesta gör det på sommaren. De flesta får uppmärksamhet av sina närmaste vänner och släktingar. En del mer. En del mindre.
Av dessa par är det ett par vars bröllop uppmärksammats något alldeles otroligt. Det uppmärksammades inte bara av en skvallerpress som brukar ägna sig åt att ”berätta” om olika så kallade kändisars privatliv. Det betraktades också som en stor händelse såväl i seriösa morgontidningar som i Public service-TV.
Den ena som gifte sig var en finansman och playboy med dubbelt medborgarskap i USA och Storbritannien. Den andra var en ung svensk kvinna som tycks ha utvandrat till USA, har en förmögenhet på drygt 26 miljoner och tillhör en familj som får mer än 125 miljoner kronor av de svenska skattebetalarna varje år.
De flesta som gifter sig lägger en del pengar på det. 34 procent av de som gifter sig borgerligt lägger mellan 1000 – 10.000 på sitt bröllop. Men en mycket stor grupp – både av dem som gifter sig kyrkligt och borgerligt – lägger också enligt Swedbank upp till 50.000 kronor på det.
Men när vi talar om just detta par och deras extremt uppmärksammade bröllop ligger kostnaderna på helt andra nivåer. Bara brudens klänning kostade en halv miljon.
Nu har det varit diskussion om att ett så dyrt bröllop för några så välbärgade personer borde betalas av dem själva. Att man ens för en sådan diskussion kan verka konstigt. Men tydligen tycker en del att det är helt naturligt att alla andra (skattebetalarna) ska bekosta deras bröllop.
Nu har jag läst att brudens far säger att han ska stå för kostnaderna. En del tycker att detta var ett framsteg. Det kanske det var. Men med tanke på att brudens far redan får miljontals kronor av alla oss andra varje år och äger förmögenheter som är ett resultat av att man på ett orättfärdigt sätt kunde tillägna sig dem från det vanliga folket under tidigare historiska perioder, så är jag inte så imponerad av hans generositet.
P.S: Jag såg efter att dessa rader skrivits att bruden ifråga inte gillade att även deras smekmånad uppmärksammades. Hon ansåg att denna uppmärksamhet ”förstörde deras privatliv”. Jag kan faktiskt hålla med henne. Men varför inte utsträcka denna rätt till privatliv även till bröllopet?