Häromdagen skrev jag om traditioner, om 1 maj som tradition och hur 1 maj firas i Uppsala.

Nu ser jag att kristdemokraten Aron Modig vill avskaffa 1 maj som helgdag till förmån för valborgsmässoafton, kungens födelsedag eller annandag pingst. Den enda helgdag som förutom nationaldagen inte grundas i hedendomens eller kristendomens tidigare maktställningar i samhället vill han alltså ta bort. Han har dessutom mage att kalla detta intoleranta förslag för ”frihetligt”. Hans argument för detta är att 1 maj ”inte grundas i någon gemensam tradition”.  Den här oförmågan att byta perspektiv förvånar mig faktiskt ofta. Låt oss ta en helgdag som Långfredagen som exempel. Det är ju en mycket viktig dag inom den kristna tron. Vi är alla lediga då. Men de flesta av oss ser oss inte tvungna att delta i några kulthandlingar på grund av detta. En stor del av dagens svenskar omfattar inte heller den tro på Gud och hans son som är grunden för denna dag. Långfredagen som ledig dag har uppstått på grundval av det långvariga maktmonopol som kyrkan hade när den tillhörde överhetsmakten tillsammans med svärdet och tronen. Idag skulle man rentav kunna kalla de som vill upprätthålla Långfredagen som en dag i stillhet för ett särintresse.

Jag har hittills inte hört en enda socialist som föreslagit avskaffandet av Långfredagen som helgdag, även om de flesta av oss nog är tacksamma över den liberalisering som skett i samhället vad gäller det som är tillåtet på denna dag. Jag har heller aldrig hört talas om några socialister som demonstrerar på Långfredagen. Men Aron Modigs kompisar här i Uppsala de tvekar inte att använda även arbetarrörelsens dag 1 maj för sina syften.

Aron Modig säger att han med sitt förslag vill ”stärka samhällsgemenskapen med rötterna i den gemensamma värdegrund och historia som vårt samhälle vilar på”. Att påstå sig vilja stärka samhällsgemenskapen i ett samhälle där klyftorna och avstånden ökar, bland annat på grund av KD med fleras politik, är höjden av hyckleri.  I den mån det finns någon gemensam värdegrund (som alltså omfattas av de flesta) i vårt samhälle så handlar det om de sociala och demokratiska erövringar som uppnåtts, men numera nedmonteras. Den konservativa tolkning av kristendomen (eller historien) som Aron Modig och KD står för kommer däremot aldrig att bli något annat än ett särintresse.

Media: SvD

Blogg: KajsaLisas Blogg

Intressant?