För en vecka sedan valdes Omar Mustafa in i den socialdemokratiska partistyrelsen. Igår tvingades han att avgå. Däremellan ligger en vecka av något som man nog måste kalla mediadrev. Omar Mustafa är nämligen också ordförande i Islamiska Förbundet i Sverige. Han efterträdde på denna post en annan politiker: moderaten Abdirisak Waberi, en person som t.ex. bloggaren Svensson skrivit om och som inte har avgått från sina poster, trots uttalanden om mannens makt i äktenskapet som verkligen är extrema . Men Omar Mustafa avgår, för igår uttalade partiledare Löfven att:

”Det går inte att vara förtroendevald i Socialdemokraterna om man inte fullt upp kan stå upp för partiets värderingar om människors lika värde och jämställdhet mellan kvinnor och män. Det är värderingar som vi bygger hela vår politik på. Det är okränkbart.”

Det låter ju rimligt och rätt. Jag har själv skrivit om problemet med den s.k. kulturrelativismen, t.ex. i inlägget ”Kultur, mångkultur, mångkulturalism och sverigedemokraterna”. Men är det sant? Är det sant, det som man beskyller Omar Mustafa för? Det tycker jag verkar mera tveksamt.

Jag har inte lyckats hitta några varken rasistiska, homofobiska eller kvinnokränkande yttranden från Omar Mustafa. Om man går till vad han skrivit själv så har han tvärtom varit mycket tydlig i sitt avståndstagande mot dessa fenomen i artiklar i Aftonbladet och på Newsmill. Dessutom finns det personer som arbetat tillsammans med Omar Mustafa som t.ex. Anna Ardin som med eftertryck betonar att han är en konsekvent antirasist.

Problemet tycks mer handla om organisationen Islamiska Förbundet. Organisationen har på sin hemsida publicerat texter om tolkningar av islam som definitivt inte uttrycker en jämställd syn på förhållandet mellan könen. Att dessa åsikter finns bland medlemmar i Islamiska Förbundet som sägs ha kopplingar till Muslimska brödraskapet är nog ett faktum. Men är det hela organisationens åsikter? Omar Mustafa säger i alla fall att det inte är hans åsikter. Men räcker det att vara ledande i en organisation som sägs ha band till Muslimska brödraskapet för att bli diskvalificerad? Kanske, men det som står på hemsidan om organisationens syfte och åsikter är inte något som jag reagerar mot i alla fall.

Organisationen har också 2010 bjudit in personer till sin konferens som gett uttryck för antisemitiska eller andra reaktionära åsikter. Det var detta som tidskriften EXPO tog upp och som drog igång ett mediedrev som kom att handla om så mycket mer. Det är naturligtvis diskrediterande att ge en plattform till rasister. Men det gör inte automatiskt Omar Mustafa själv till antisemit. Dessutom var han inte ordförande då. Det var däremot den ovan nämnde moderaten Abdirisak Waberi. Men Omar Mustafa har ändå själv hållit med om att denna kritik var berättigad, när han sa:

”I början av veckan kom en kritik mot mig som i till viss del var saklig. Hur ska vi som antirasistiska organisationer säkerställa att hatpredikanter inte får legitimitet när vi möter dem eller debatterar mot dem.”

Detta är en viktig diskussion som också förts på ett som jag tycker bra sätt av den tidigare nämnde bloggaren Svensson liksom vänsterpartisten Ali Esbati som kritiserat Stina Dabrowski för att ”ta debatten” med rasister.

Andra som blandat sig i diskussionen är experten på högerextremism och rasism Anna-Lena Lodenius med artikeln: ”Obegripligt naiv syn på islamism” i AB. Artikeln innehåller flera viktiga synpunkter som jag kan instämma i. Till exempel visar hon på att islamisternas inflytande ökat i min gamla Stockholmsförort Tensta och exemplifierar detta med att kvinnor och män numera sitter på olika sidor av fiket. Men det enda konkreta som hon beskyller Omar Mustafa för är att han ska ha sagt ”att för troende muslimer gäller att äktenskap är mellan man och kvinna”. Men i artikeln i Aftonbladet säger han däremot:

”Jag tror på och försvarar den svenska äktenskapslagstiftningen som bland annat ger rätt till homosexuella par att ingå äktenskap samtidigt som den ger rätt till religiösa församlingar att själva definiera sina riter och vigseltraditioner, så länge de inte strider mot svensk lag.”

Så vad är det som gäller? Ska vi se på Mustafa Omar som en hycklande infiltratör eller som en brobyggare. Eller annorlunda formulerat: kommer islamisternas inflytande öka eller minska efter att Mustafa Omar lämnat alla sina uppdrag inom socialdemokratin? Jag vill nog tillsvidare tro att Mustafa Omar fungerat och kunnat fungera som brobyggare. 

Vad den socialdemokratiska partiledningen egentligen tror och tycker om sin partimedlem framgår inte. Partisekreteraren Jämtin hänvisar istället till Stockholms arbetarkommun. Där svarar Veronica Palm inte heller på grundfrågan utan säger bara (hänvisande till drevet?) ”att det blev inte möjligt”. Modigt känns det inte.

Bloggar: Politiska betraktelser, Ulf Bjereld, Röda Malmö, Svensson, Anna Ardin

Det räcker inte med en blogg

Annarkia

Media: Aftonbladet, DN, Expo

SvD

SvTDebatt

AB2

Intressant?

Läs andra bloggar om socialdemokratin