Jag ser i tidningar och på nätet att Fredrik Malm (folkpartiet) har haft synpunkter på det socialistiska forum som organiserades på ABF-huset i Stockholm i den gångna helgen. I en artikel i Aftonbladet uppmärksammade han att Socialistiskt forum bland de olika programpunkterna hade med ett seminarium under rubriken ”Syrien: Lögner, utländsk inblandning och brott mot folkrätten” som arrangerades av nätverket ”Syriensolidaritet”. Enligt Malm är denna förening ”ett rent och skärt stödnätverk för Syriens diktator Bashar al-Assad och hans regim”. Malms artikel ledde till att mötet stoppades på ABF. Studieombudsmannen Göran Eriksson förklarade att man ”inte varit tillräckligt uppmärksamma på vad föreningen Syriensolidaritet står för” och att man inte vill ” ha något att göra med uppenbarligen öppna anhängare till den hänsynslösa diktaturregimen i Damaskus”.
Jag tittar på hemsidan för föreningen Syriensolidaritet. Där står att konstituerandet av föreningen ”är en viktig händelse i arbetet med att motverka det pågående kriget mot Syrien”.
Frågan är ju då vilken sorts krig det är som pågår i Syrien. Föreningen ser det alltså enbart som ett krig utifrån och ingenting annat. Jag tvivlar inte på de uppgifter som finns om att både Saudiarabien och västmakter ingriper i inbördeskriget, men det förändrar inte att det måste beskrivas som ett inbördeskrig orsakat av regimens förtryck. Att kalla ett inbördeskrig för ett krig ”mot Syrien” är ju definitivt att ta ställning för regimen.
I stadgarna skriver föreningen att man ska ”verka för solidaritet med det syriska folket och dess rätt att demokratiskt utforma sin framtid fritt från militära påtryckningar från USA/Nato och dess allierade”. Det låter ju bra att man är för det syriska folkets rätt att demokratiskt utforma sin framtid. Men i en situation där det är den nuvarande regimen som hindrar denna rätt för folket så blir talet om hotet från USA minst sagt märkligt. Naturligtvis finns ett sådant hot också. Det ska man inte bortse från. Men för närvarande hindras folkets demokratiska rättigheter av den allt våldsammare Assad-regimen. Att blunda för detta och bara tala om hotet från USA blir i sina konsekvenser att ställa sig på regimens sida. Att man också ger en falsk bild av regimen framgår i ett referat från ett annat möte om Syrien på ABF-huset där man sätter citationstecken runt ”blodiga regimen”. Jag var liksom många andra aktiv i den fredsrörelse som växte fram innan och i början av USA:s invasion och ockupation av Irak 2003. En sak som jag då uppfattade som oerhört viktig var att inte för ett ögonblick förneka den ruttna karaktären på Saddam Husseins regim – inte sätta några citationstecken av tvivel om dess förtryckande karaktär – det hade spelat krigsivrarna i händerna och diskrediterat fredsrörelsen. Däremot anser jag fortfarande att USA:s störtande av Saddam varken var rättfärdigt eller skapade ett bättre Irak.
Bashar al-Assads regim är en hänsynslös diktatur i likhet med andra regimer i denna region. Motstånd för demokratisk förändring mot en sådan regim är självfallet berättigat och det fruktansvärda våld som utövas måste naturligtvis fördömas. Ändå har jag länge, alltför länge, tyckt att frågan om vilka som ska stödjas och hur är svår. Att det alltid är rätt att göra uppror mot förtryck betyder inte att man alltid kan stödja alla upprorsmakare utan att syna dem. De senaste decenniernas historia innehåller alltför många bittra erfarenheter och besvikelser för att bara ge carte blanche till alla uppror. Det var rätt att 1975 stödja utdrivandet av USA ur det Kambodja som man bombat med 2 miljoner ton bomber. Men de röda khmerernas välde var något som till slut bara ett fåtal inom vänstern stödde. Det var rätt att störta shahen Reza Pavlavis regim i Iran 1979 men kraften i upproret kom att tas över av och omvandlas till Khomeinis religiösa diktatur. Det var rätt att motsätta sig Sovjets inmarsch och krig i Afghanistan under 1980-talet men de krigsherrar och senare Talibanerna som tog över var inte värda något stöd. Med detta i bagaget har jag på liknande sätt själv länge känt en tveksamhet i förhållande till dem som tagit till vapen i Syrien.
Den nuvarande oförmågan, tystnaden, förvirringen och inaktiviteten i Sverige i förhållande till blodbadet i Syrien är plågsam och jag känner mig själv som en del av denna förvirring. Frågan om hur lösningen ser ut för Syrien och vad vi kan göra i solidaritet måste diskuteras inom vänstern. Inte minst för att jag tror att vi är många som inte är så tvärsäkra om ”den rätta linjen”. Men det finns också andra skäl. Det ena skälet är att viktiga skillnader i synsätt finns både mellan och inom olika delar av vänstern, framförallt inom vänsterpartiet. Det andra skälet att ha denna diskussion inom vänstern är det faktum att man kan förvänta sig en mer kritisk hållning till västliga ingripanden för att ”bomba fram demokrati” än då man diskuterar med folkpartister av Fredrik Malms typ.
Media: Flamman,
Bloggat: Anders Romelsjö på Jinge, Svensson, Kildén&Åsman
PEPPRAT RÖDGRÖNT 
Anders Romelsjö
/ 5 december, 2012Jag tycker att du på ett fint sätt fångar ett dilemma. Visst fanns skäl till missnöje om protester mot den syriska regeringen. Ett problem är som alltid svårigheten att bedöma information från olika håll. En viktig del av bakgrunden är USA:s väl dokumenterade planer sedan länge att destabilisera Libyen (fixat), Syrien (på gång) och senare Iran. Tyvärr var USA och olika allierade med redan tidigt, och har ju motsatt sig en fredlig lösning. Demonisering och desinformation (”psy-op”) är en etablerad del av krigföringen, liksom inför Ira-kriget, om Saddams massförstörelsevapen. Dett har bl.a jag behandlat ingående i bloggform. Motsättningarna och stridigheterna har väl både en intern och en allt starkare extern (utländsk interventins-) karaktär. Inom en vecka kommer en reviderad rapport från Syriensolidaritet som med många källor behandlar olika aspekter på konflikten, inkl inhemska orsaker till missnöje. Broschyren kan beställas på solidaritetsyrien@gmail.com. Flamman som du nämner som media har en ganska öppen policy i frågan och en bra ledare 27/11. (Har skickat in en kort insändare igår), men både vänstern i stort och V är splittrad i frågan.
Ja, det var synd att Göran Eriksson stoppade möte. Har bra kontakt med honom i frågan.
GillaGilla
Fredrik Malm
/ 6 december, 2012Bra inlägg. Klokt och eftertänksamt. Delar dina resonemang om uppror. Här finns en paradox när det gäller Syrien. Om Assad ska besegras militärt (utan utländsk intervention) så förutsätter det att rebellerna får tillgång till tyngre vapen. Det finns säkerligen stater och aktörer i regionen som är beredda att förse dem med det, medan främst USA är skeptiskt eftersom man inte vet var vapnen hamnar i slutändan. Förmodligen har amerikanarna pressat på Saudi och Qatar rätt hårt att inte gå för långt i stödet till jihadister. Samtidigt fortsätter dödandet i oförminskad skala.
GillaGilla
Ulla Johansson
/ 6 december, 2012Pepprat Rödgrönt skriver: ”Men för närvarande hindras folkets demokratiska rättigheter av den allt våldsammare Assad-regimen.” Vad vi alla kan se (om vi vill se) hindras folkets normala liv och alla rättigheter av de av Quatar-Turkiet-Saudiarabien (med USA:s stöd) insända legoknektarna och de medföljande fanatiska religiösa krigarna. Mängder med vapen slussas in och stora grupper ”krigare”. Vilka nu förhärjar Syrien. USA har sedan lång tid planerat att krossa landet. Ingår i planen att totalt behärska Mellanöstern. Liksom anfallet på Libyen även hade spjutspetsen riktad mot det övriga Afrika. Al-Assad och hans regering försvarar Syrien mot angriparna – ett försvarskrig som blir tragiskt och blodigt. Att vänsteranhängare vägrar se och inse hur USA:s imperiebyggande manglar över världen och krossar länder är så egendomligt att man häpnar. Att vänstern tror att legoknektarna som mördar i Syrien kämpar för demokrati i landet. Sedan när stod Saudiarabien upp för demokrati? – I februari 2012 röstade det syriska folket om en ny konstitution. I maj 2012 hölls allmänna val med deltagande av partier av olika politisk riktning. Ett försök till mer öppenhet och demokratisering. Varför nämns aldrig detta val? Varken i mainstream-media eller hos vänstern? Jag ger här länken till Charlie Skeltons artikel i The Guardian
som redovisar upplägget och planerna inför angreppet på Syrien. The syrian opposition: who’s doing the talking: http://www.guardian.co.uk/commentisfree/2012/jul/12/syrian-opposition-doing-the-talking
Ulla Johansson
GillaGilla
PEPPRAT RÖDGRÖNT
/ 7 december, 2012Hej Ulla!
Anser du inte att Assad-regimen i någon som helst mening hindrar demokratiska rättigheter?
Anser du att det som du kallar ” folkets normala liv” BARA hindras av legoknektar från Saudiarabien och Qatar?
Tror du att en sådan situation som nu råder i Syrien kan skapas BARA som ett resultat av ingripanden utifrån? För mig verkar det ganska likt den typ av teorier från USA:s statsledning (med eftersägare) som tidigare förklarade alla folkliga uppror med yttre faktorer som ”kommunistisk infiltration”.
Jag tänker att jag är en ”vänsteranhängare” som ser USA som en imperialistisk makt och förstår inte vad du menar med att jag ”vägrar se” USA:s roll i dagens värld.
Ännu märkligare är din fråga om ” när stod Saudiarabien upp för demokrati?”. Det har jag aldrig varken ansett eller skrivit. Läs olika inlägg om Saudiarabien som jag skrivit på min blogg just när det gäller denna bedömning!
Jag tror inte som du skriver att” legoknektarna som mördar i Syrien kämpar för demokrati i landet”. Däremot tror jag att det finns annat än legoknektar och att bilden av den syriska oppositionen är betydligt mer komplicerad och innehåller en mängd olika rörelser där även vänsterorganisationer ingår. Problemen med att lita på huvudkrafterna inom denna opposition och vad som kan bli alternativet efter Assad uttryckte jag mina funderingar kring. Jag tycker att DEN diskussionen är viktig. Men ditt tvärsäkra och höga tonläge tycker jag inte bidrar till en bra diskussion.
GillaGilla
Jinge Flucht (@jinges)
/ 8 december, 2012Men? Du skriver att du länkar till Jinge, men det gör du ju inte?
GillaGilla
PEPPRAT RÖDGRÖNT
/ 8 december, 2012Till Jinge Flucht: Jag förstod först inte vad du menar. Förvirringen beror ju på att du sålde din blogg till Anders Romelsjö. Korrekt ska alltså vara Anders Romelsjö på Jinge…? Jag har ändrat.
GillaGilla