I Slovakien som varit en egen stat sedan 1993 diskrimineras romska skolbarn t.ex. genom att de hålls åtskilda från majoritetsbefolkningens barn. Detta har tagits upp av såväl slovakiska människorättsorganisationer som av Amnesty International. I senaste numret av Amnesty Press finns också en artikel om detta. Den berättar om grundskolan i slovakiska Šarišské Michal’any som i december 2011 dömdes för etnisk diskriminering för att de i tio års tid hade delat upp barnen i olika klasser. Efter domen i distriktsdomstolen skulle barnen blandas till vårterminen 2012. Men skolan överklagade domen. Och rektorn Jaroslav Valaštiak säger till Amnesty:

Om vi blandade klasserna, skulle det snart inte gå kvar ett enda icke-romskt barn här.

Upprörande eller hur? De flesta konsekventa liberala människor anser det. När det gäller Slovakien alltså. Och när det gäller den uppenbara segregeringen av romska barn. Men vänta. Finns det inte likheter med situationen i Sverige?

I Slovakien riktas segregeringen tydligt mot en grupp. I Sverige är det inte så. Men vi har en ökande segregering inom den svenska skolan som både handlar om klass och etnicitet. I Slovakien reagerade föräldrarna till icke-romska barn genom att hota att ta bort sina barn ifall de skulle blandas med romer. I Sverige har vi något som vackert kallas valfrihet men som inte bara innebär en möjlighet att välja till utan också att välja bort. Skolpengen, det fria skolvalet och den ökande mängden s.k. friskolor har inneburit att möjligheten att välja bort fattigare barn och barn med invandrarbakgrund har ökat.

I DN idag skriver Bo Malmberg, Eva Andersson och John Östh vid Kulturgeografiska institutionen i Stockholm om detta. Artikeln har just rubriken Skolvalet används för att undvika underprivilegierade och har redan gett upphov till en mängd kommentarer och bloggartiklar. Malmberg/ Andersson/ Östh har genomfört en studie inom ramen för projektet ”Den svenska skolans nya geografi” som visar ”att skolvalet utnyttjas av privilegierade grupper för att undvika kontakt med underprivilegierade grupper”.  De skriver bland annat:

I denna studie, som nyligen publicerats i tidskriften ”Journal of Transport Geography”, analyserar vi hur långt högstadieelever i Sverige pendlar för att komma till skolan. När vi jämför elever som bor på samma ställe visar det sig att elever med högutbildade, svenskfödda, icke ensamstående, och icke socialbidragsberoende föräldrar är de som åker längst när de ska till skolan. Elever som tillhör synliga minoriteter, som har ensamstående föräldrar, föräldrar utan högre utbildning eller föräldrar med socialbidrag, är i större utsträckning hänvisade till den skola som ligger närmast hemmet. Skolvalet kan alltså framför allt utnyttjas av de mer privilegierade.

Samtidigt visar vår studie att privilegierade grupper framför allt utnyttjar skolvalet när det finns ökad risk för närvaro av underprivilegierade grupper i den närmaste skolan. Skolpendlingsavstånden ökar nämligen när andelen elever från synliga minoriteter och andelen elever från familjer med socialbidrag ökar i närområdet. Däremot minskar skolpendlingsavstånden när andelen barn med högutbildade familjer ökar i närområdet.

Ett argument som då brukar användas av dem som inte gillar att ”valfriheten” ifrågasätts, är att segregationen beror på boendesegregationen. Mot detta skulle man kunna invända två saker. Dels att man naturligtvis måste bekämpa bostadssegregationen också, dels att man inte ska göra den segregering som beror på boendet ännu värre genom det s.k. fria skolvalet. Men de tre forskarna hävdar dessutom att de ökande klyftorna ”framför allt vuxit fram efter år 2000 och under denna tid saknas det en tydlig koppling till boendesegregationen.”

Deras avslutande kommentar förtjänar också att spridas:

För tio år sedan utlovade Timbro att det fria skolvalet skulle leda till snabba förbättringar i svenska skolresultat, men i stället har resultaten försämrats och klyftorna ökat. De som tjänat på det fria skolvalet är därför de företag som i dag baserar sina vinster på skolpengen. För dessa intressen är Skolverkets rapport ett hot. Om det fria skolvalet skrotas innebär det att friskolekoncernernas framtida börsvärde hotas.

På sin blogg har Lena Sommestad ett mycket bra inlägg i denna fråga. Hon berättar också att Uppsala Arbetarekommun ställt sig bakom en motion till Socialdemokraternas partikongress, ”med kravet på att vinst inte längre ska accepteras som det övergripande målet för skolverksamhet”.

Så här inleds deras motion:

Den gemensamma skolan för barn och ungdomar, oberoende av ursprung, har alltid varit en av socialdemokratins mest grundläggande idéer. I skolan skulle den uppväxande generationen få kunskaper inte bara i traditionella skolämnen utan även få kunskaper om sina kamraters olika uppväxtvillkor. Den skolan skulle bidra till att kompensera för de orättvisa livsvillkor som deras skilda bakgrund kunde ge upphov till. Genom den skolan skulle eleverna få möta nya idéer och utveckla självständiga uppfattningar, till och med oberoende av dem, som den egna familjen gav uttryck för.

Jag börjar alltmer tycka att denna kongress och de beslut som tas där kommer att vara bland det viktigaste som händer i svensk politik det närmaste året.

Intressant?

Uppsala

Läs andra bloggare om skolan

Läs andra bloggare om socialdemokratin

Media:SvD,

DN

Bloggat: Försöksåsikter, LO-bloggen