Varje dag möts vi i TV, radio och tidningar av olika procentsiffror för inflationen. Allting blir dyrare, men mest stiger tydligen priserna på mat. Enligt sajten Matpriskollen är prisökningen på mat i februari den största sedan de började mäta 2015.Matpriserna stiger dessutom snabbare i Sverige än i både de nordiska grannländerna och i eurozonen.

Varje månad mäter SCB priserna på 100 000-tals varor och tjänster som svenska hushåll konsumerar. Därifrån räknar SCB ut ”inflationssiffran” så här:

En sammanvägning av de olika prisutvecklingarna görs för att få fram en inflationssiffra. Varorna och tjänsterna viktas för att spegla hur stor del de utgör av konsumtionen för ett genomsnittligt hushåll i Sverige. Den officiella inflationssiffran representerar därmed inte hur prisökningarna ser ut för varje enskilt hushåll, utan för de svenska hushållen i genomsnitt. Varje hushåll skiljer sig mer eller mindre ifrån detta.

SCB:s siffror visar alltså inte hur prisökningarna slår olika mot olika grupper i samhället. Där skiljer det sig nämligen med SCB:s ord ” mer eller mindre ifrån detta”.

Den faktiska inflationen är högre och slår hårdare ju mindre inkomst du har. Om varor som alla måste köpa stiger extra mycket, så drabbar det låginkomsttagare mera, eftersom dessa varors andel av konsumtionen är större ju lägre inkomst (och konsumtion) någon har.

Precis före valet genomförde Novus en undersökning om folks oro för inflationen. Var femte svensk var enligt undersökningen ”mycket orolig” för inflationens inverkan på den egna privatekonomin. Bland dem som var mest oroliga var det främst låginkomsttagare, LO medlemmar, boende i hyresrätt och kvinnor i åldern 30-49.

När det gällde partisympatier så var SD sympatisörer de mest oroliga. Jag undrar om de känner sig nöjda med vad de röstade på?

Samtidigt har vi hört statsminister Kristersson säga att ”Det är bara att bita ihop”. Han uttrycker där en brist på fantasi och handlingskraft som Tidöregeringen verkligen inte saknat när det gäller att göra livet svårare för många grupper som redan har det svårt.

Vänsterpartiet har lite försiktigt framfört att regeringen kunde göra en liknande överenskommelse som den som slutits i Frankrike, där politiker tillsammans med ledande matvarukedjor beslutat om ett pristak. V hänvisade till att matkedjorna (främst ICA, Axfood och Coop som behärskar 90%) gör historiskt höga vinster och att det behövs antingen bättre konkurrens eller regleringar. Men ”Att sätta ett pristak och kanske reglera det i lag är en riktigt dålig idé”, sa genast finansminister Elisabeth Svantesson.

Så vi får väl bita ihop då…det gör det ju i alla fall svårt att äta.

Annars minns jag ett gammalt krav om att ta bort moms på maten. Det skulle naturligtvis kosta väldigt mycket idag när staten drar in så mycket på det. Men även denna skatt har ju alltid slagit orättvist och mest mot dem med minst köpkraft. Och nog vore det möjligt att istället öka skatten på dem med de högsta (kapital-)inkomsterna. Även om de kräver andra politiska förhållanden och att inte folk låter lura sig av typer som Åkesson.