På 1960-talet skrev den dåvarande vänsterledaren C H Hermansson en bok: ”Monopol och storfinans – de 15 familjerna”. Den analyserade och beskrev den svenska kapitalismen och den dominerande gruppen inom kapitalistklassen som utgjordes av en liten grupp på 15 familjer. Men även i denna grupp fanns det skillnader. Hermansson skrev:

Även inom gruppen av egentliga finansfamiljer låter emellertid en mindre grupp av finansiella furstesläkter urskilja sig, vilka i makt och inflytande utgör de i särklass yppersta fem i svensk storfinans. Det är familjerna Wallenberg….

Så var det då och så har det förblivit. Fortfarande har familjen Wallenberg en särställning inom den svenska kapitalistklassen.

Därför har också Wallenbergarna alltid av socialister och vänsterpartister setts som både symbolen för det system man vill bryta ner och huvudmotståndare i kampen för ett samhälle som inte domineras av kapitalismens ägarförhållanden och sätt att fungera. Som Hermansson skrev i boken ”Vänsterns väg” från 1965:

Storfinansen kommer självfallet inte att frivilligt avstå från sina nuvarande maktpositioner. Den har en mycket stark ställning och stöds av den nuvarande statsapparaten.

Regeringsskolan

Av dessa skäl var det för många vänsterpartister mycket svårt att förstå tankarna bakom den ”regeringsskola” som ordnades av vänsterpartiet i förra veckan för en utvald skara på 100 personer. Förutom den reaktionära f.d. finansministern Anders Borg och den liberala EU-politikern Cecilia Malmström så bjöds även Jacob Wallenberg in för att tala.

I ett informationsmejl som kom ut från partiledningen stod det:

För att vara redo (att ingå i en regering – min anmärkning) krävs det att vi vet hur det funkar i Regeringskansliet, vi behöver veta hur man samverkar som regering med näringslivet och med civilsamhället. Vi måste känna till hur departement styrs och på vilka signaler myndigheter agerar.

Samma synsätt uttrycker partisekreteraren Maria Forsberg när hon bemöter kritiken:

Han har ju en helt annan politisk idé än oss men det är inte det som är det relevanta, utan här är det hantverket det handlar om

Även om jag minst sagt är tveksam till det kloka i att under nuvarande omständigheter ingå i en regering dominerad av en alltmer reaktionär socialdemokrati, så förstår jag att det finns mycket att lära vad gäller regerande. Vänsterpartiet har ju aldrig getts tillträde till någon regering i Sverige.

Men däremot tror jag inte att det finns ett för alla objektivt och gemensamt sätt att ”samverka med näringslivet”. Tycker inte att det borde finnas det ifall vi ska vara ett vänsterparti. I vänsterpartiets nuvarande program står det till exempel: ”Vi vill bygga ett samhälle som frigör sig från kapitalismen – ett som fungerar för alla, inte bara för några få”. Men detta kapitalistiska samhälle leds framförallt av sådana som Jacob Wallenberg. Om vi nu vill försöka genomföra detta program så är det väl oundvikligt att det blir mer konflikt än samverkan med sådana som Wallenberg?

Det finns inte heller, eller bör inte finnas, ett ”hantverk” som vi har gemensamt med dem som upprätthåller och är oupplösliga delar av kapitalismen. Politikens innehåll kan inte skiljas från styrandets former. Därför är dessa tankar från partiledningen mycket oroande. Symboliken är inte heller oviktig. Och tyvärr tror jag att den är medveten från den nuvarande partiledningen. Man vill framställa sig som ”ofarliga” och ”sansade”, mogna att samarbeta med kapitalet på samma vis som socialdemokratin gjort i decennier. Men det finns en väsentlig skillnad: när socialdemokraterna fram till en bit in på 1970-talet genomförde många progressiva samhällsreformer så var styrkeförhållandena i samhället och mellan dem och kapitalet helt annorlunda än vad som gäller för vår tid och vänsterpartiet.

Jag kan inte heller låta bli att sätta det i samband med det faktum att två ledande vänsterpartister under den senaste tiden gått till lobbyföretagen Kreab (friskolor) och Rud Pedersen (vapenindustrin). Detta har skett utan några konsekvenser vad gäller deras medlemskap. Är det inte ganska sannolikt att de även varit inblandade i dessa kontakter med Wallenberg och Anders Borg (som ju arbetar för Rud Pedersen)?

Läs också artikeln: Upp till kamp med herr Wallenberg av Kjell Östberg