Vi lever i en tid då extrema väder blir allt vanligare. På nyheterna har vi kunnat ta del av rapporter från de bränder som har rasat i Los Angeles, där stadsdelar har brunnit ner och uppemot 200 000 personer har tvingats lämna sina hem.

Samtidigt rapporteras det (fast med mindre medieutrymme) om skyfall och kraftiga översvämningar, där bilar spolas bort längs gator, i flera städer i Saudiarabien.

I Los Angeles har starka och varma vindar och en större torka än normalt orsakat bränderna. Orsaker som förstärks av den pågående uppvärmningen av vår jord p.g.a. växthusgaserna. Detta förvärras ytterligare av sådant som att människor slutat göra det som ursprungsbefolkningen tidigare gjorde. Per Svensson skriver i DN om detta:

Ursprungsbefolkningen brukade regelbundet bränna brandgator för att minimera risken för omfattande bränder. Invånarna i Los Angeles koloniserade i stället de brandfarliga områdena, täckte dem med mattor av villor och matargator.

Förslag till brandförebyggande åtgärder som att anlägga brandgator har avvisats, ibland med argument som kunde vara formulerade av en misantropisk satiriker. En villaägarförening motsatte sig, enligt Mike Davis, preventiva kontrollerade bränder med argumentet att ”svärtade sluttningar och aska i swimmingpoolerna minskar fastighetsvärdet”.

Andra mänskliga beslut av liknande slag är att rika personer och deras försäkringsbolag rekryterar brandmän för att skydda just deras hem. Genom detta avleds resurser från den kollektiva brandbekämpningen. Visst låter det bekant på något vis?

Eller som när svensken Sigge Eklund (vars hem brann ner) berättar för DN, att:

På vissa tak står mexikanare och vattnar, de har fått pengar för det antar jag. Så jävla oetiskt och ondsint. ”Du får tusen dollar om du står här och vattnar tills elden kommer”.

Klassamhället förnekar sig inte. Inte heller det vansinniga förnekandet av vetenskapliga fakta inom USA:s nya politiska ledargäng.

Per Svensson skrev i den ovan citerade DN-artikeln:

Vetenskapsföreträdare och klimataktivister har i decennier varnat för de katastrofala konsekvenserna av de pågående klimatförändringarna. Ändå fortsätter vi att beskriva varje skoningslös orkan, varje förödande översvämning, varje apokalyptisk eldstorm som en ny chockerande larmsignal. Sedan stänger vi av larmet och somnar om.

Och visst ser det mycket mörkt ut. Men jag tycker ändå att Svensson lägger skulden fel. Han lägger den på ett ”vi” som ju består av grupper av människor med olika intressen, åsikter och viljor.

Dels finns det undersökningar som visar att många av oss visst är beredda att delta i förändring. Se till exempel en tidigare blogg om detta eller en internationell undersökning om attityder till klimatmotiverade ransoneringar där 38 procent av de tillfrågade gav stöd till ransonering av fossila bränslen, och 39 procent till beskattning av detsamma. 33 procent gav stöd till ransonering av kött och 44 procent till beskattning av detsamma.

Men framförallt är ju huvudproblemet ett produktionssystem och en dominerande global överklass som numera också styr alltmer över stater. Det är dessa som framförallt måste konfronteras. Och det är samtidigt nödvändigt att politiska ledare varken kryper för dessa globala härskare eller är inställsamma i förhållande till folkflertalet när det gäller allvaret i situationen eller vad som kan och måste göras, här och nu.