Jag har nu varit drygt två veckor i Nederländerna. Ytterligare två veckor kommer jag att vara här.

Det finns saker jag tycker om i detta land. Som att människor i mycket högre utsträckning än i Sverige hälsar på varandra. Jag försöker att leva upp till den trevliga stilen så gott jag kan. Samtidigt tänker jag på hur det skulle vara ifall jag hemma, på någon liknande gata i Uppsala, skulle hälsa på alla jag mötte på samma sätt. Jag skulle betraktas som ganska eljest, tror jag.

Det finns också saker som gör mig förvånad här. Som till exempel att man först i år har börjat med återvinning av burkar och plastflaskor med pant i automater.

Något som jag kände till förut, men som det finns anledning att fundera över, är den stora skillnaden i möjligheten att vara hemma med föräldrapenning. Påmindes om det häromdagen när jag pratade med en blivande mamma. Här är det bara 16 veckors betald mammaledighet som gäller. Se där en viktig erövring i Sverige som inte rivits ner eller skiktats så som skett med sjukvård, skola eller omsorg. Den här typen av rättigheter i Sverige har inte ens någon högerregering lyckats eller vågat angripa. De har för stort stöd även i de mellanskikt som röstar på högerns partier.

Jag har nu i två veckor haft dålig koll på nyheter från Sverige och sliter varje kväll med att försöka hänga med på TV-nyheterna här från NPO. Det är verkligen inte lätt. Främst naturligtvis på grund av min mycket begränsade nederländska. Men också för att jag inte känner till politiken här eller de olika frågor som behandlas. På det sättet har det på något sätt känts som om jag är i en sorts ”tomrum”. Och det förklarar kanske också ”pausen” här på bloggen.

Något som bidrar till min förvirring här är mängden av olika politiska partier. Kanske beror det på (eller främjas) av att det inte (som i Sverige) finns några formella spärrar för att ta mandat. För närvarande sitter det (sedan 2021) 17 partier i parlamentet! I november är det val till parlamentet igen.

Partierna

I korthet ser det ut så här:

Det socialdemokratiska partiet (PVDA) har aldrig varit så stort som i Sverige och har dessutom backat mycket under senare år. Det finns två vänsterpartier: Socialistiska partiet och Grön vänster. Och i de val som ska ske nu i november har socialdemokraterna och den gröna vänstern bildat någon sorts allians.

Motsvarigheten till de svenska moderaterna kallar sig Folkpartiet För Frihet och Demokrati (VVD) och har sedan det senaste valet 2021 varit störst i parlamentet med 22 procent. Samtidigt har vi åtminstone tre stycken olika extrema högerpartier: PVV, FVD och JA51, som tillsammans samlade 18 procent. Alltså inte ett större stöd än för det svenska sd, men splittrat. Kanske kan också det äldre partiet SGP som bara samlade 2 % räknas till de högerextrema?

Av de partier som kallar sig liberala är D66 för närvarande störst, de fick nästan 15 procent senast. Kristdemokraterna i CDA (nästan 10 %) liknar inte sin svenska namne varken vad gäller stöd eller politik, men konkurrerar med det mindre partiet Kristliga unionen som däremot fick ett liknande stöd som svenska kd (3,5 %).

Förutom dessa partier så finns det alltså ett flertal andra, som till exempel Parti för Djuren (PVDD) som just nu har någon sorts svårbegriplig intern maktkamp. De befinner sig också mer på den vänstra sidan i politiken, såvitt jag begripit saken. En ganska ny uppstickare är Bondemedborgarrörelsen BBB som fiskar i det missnöje som finns bland de nederländska bönderna och definitivt är ett högerparti det också.

En sak jag tänkt på när jag tittar på TV-nyheterna här är att det inte kryllar av militära experter av olika slag så som jag tyckt det varit i svensk TV sedan Rysslands invasion och aktiveringen av de svenska Nato-planerna. Det förklaras naturligtvis delvis med att Nederländerna redan sedan länge är med i Nato. Men inte heller i rapporteringen från kriget i Ukraina dyker det upp den här typen av experter.

Däremot är det mycket nyheter om olika typer av miljö- eller klimatkrisproblem. Den allra mest dominerande frågan är den som handlar om stikstof (alltså kväve)….

Kvävekrisen i Nederländerna

Alla som odlar något och läst om detta i artiklar eller böcker har stött på växternas behov av kväve (N). Det är ett nödvändigt grundämne i allt liv. När vi till exempel tillför hönsskit till jorden så är det för att det innehåller kväve. Olika växter behöver olika mycket kväve. Men som med allting kan det också bli för mycket. Det blir det när vi människor rubbar balansen i cirkulationen. Tänk på koldioxid som jämförelse och/eller läs den här artikeln från Naturskyddsföreningen.

I Nederländerna produceras det alldeles för mycket kväve, tydligen den största mängden kväve per hektar inom Europeiska unionen.61 procent av det kväve som produceras kommer från jordbruket. Naturligtvis kommer det kväve även från andra sektorer. Bilar och flygplan orsakar också kväveoxider (NOx), men tydligen är ändå jordbruket värst och har gjort minst för att minska problemen.

Inom jordbruket verkar den främsta boven vara det som kallas ”intensiv boskapsskötsel”, alltså väldigt mycket djur på väldigt liten yta (och kan man väl tillägga: ofta under hemska förhållanden). Här finns nästan fyra miljoner kor och mer än 12 miljoner grisar. Nederländerna är efter USA världens största exportör av jordbruksprodukter på en nästan 300 gånger mindre yta. Många djur innebär mycket gödsel och den enorma mängden gödsel skapar stora utsläpp av kväveföreningen ammoniak (NH3). Per hektar jordbruksmark är ammoniakutsläppen de högsta i EU, 60 kilo.

Det går tydligen att minska utsläppen genom att se till att bajs och kiss från djuren inte hamnar tillsammans eller att späda ut gödsel med vatten. Men frågan är om den typen av åtgärder räcker. Från regeringens och olika experters sida har man rest förslag för att minska antalet djur och jordbruk. Det talas om att köpa ut bönder eller betala de som verkar nära skyddade landskap för att flytta någon annanstans. Det har också talats om att tvångsinlösa jordbruk som förorenar för mycket, något som det finns lagligt stöd för. Det har mötts av enorma protester och bildandet av BBB, det parti jag nämnde ovan.

Precis som överallt annars har vi dessa motsättningar mellan dem som ser och dem som förnekar problemen, dem som inser allvaret och dem som vill ”skynda långsamt” liksom motsättningar mellan olika materiella intressen kring vilka som drabbas och hur.