En vecka in på detta nya år tittar jag på vad jag skrivit om under året här på bloggen. Det ger naturligtvis bara en mycket begränsad bild av vad som hände under året. Jag skriver bara ibland och ofta skriver andra det som behöver sägas bättre eller är snabbare på de ”aktuella ämnena”. Jag skriver ju inte heller bara direkt om händelser utan ibland också om sådant som hänt för länge sedan (historia) eller mer allmänna resonemang som t.ex. om ”socialismen”, en artikel som jag tycker står sig.

Händelser som fått mig att resonera/skriva och undersöka under året har till exempel varit det dödliga våldet och diskussionen om brott och straff.

Ett annat ämne som flera gånger fått igång mig detta år –  bland annat på grund av den kristna högerns framstötar – är bristen på verklig sekularisering i Sverige, stödet till religiösa friskolor och vad vi egentligen menar med religionsfrihet.

Frågan om kärnvapnen och kampen för fred har också fått mig att reagera några gånger. Bland annat mot den svenska journalistkårens flockbeteende.

Naturligtvis skrev jag också om den heta sommaren och klimatfrågan.

Den svenska högerns olika delar tog ännu fler kliv åt höger och började svamla om integrationspolitiken samtidigt som de egentligen syftade till assimilation.

EU-frågan aktualiserades, då vi har val i maj och på grund av en debatt om utträdeskravet.

Det mest lästa inlägget under året var – av någon anledning – en inblick i den svenska överklassen via en extrem opinionsmätning.

Krisen i den svenska akademien skrev jag inte alls om och det kommer jag förmodligen inte heller att göra. Men den här bilden sammanfattar nog vad många av oss minns om detta märkliga sällskap:

Jag tackar de av er som läst och de av er som uppmuntrat mig att fortsätta skriva.