Ett ord som jag har mycket svårt för är ordet ”sysselsättning”. Det används ju som liktydigt med (lön)arbete. Den som lönarbetar är ”sysselsatt”. Men sysselsätta sig kan man ju göra på en mängd olika sätt utan att det inbringar någon lön. Det finns också en mängd aktiviteter som definitivt är arbete men inte heller inbringar någon lön. Det handlar t.ex. om helt nödvändigt arbete som att ta hand om sina barn eller sina gamla föräldrar, att tvätta, städa och laga mat o.s.v. Att kalla detta arbete för ”sysselsättning” låter för mig nedsättande. Ja ordet har, tycker jag en sådan nedsättande karaktär, som om det inte spelade någon roll VAD vi gör eller arbetar med, bara vi är sysselsatta.

Och i den dominerande synen på arbete finns också en hel del som inte känns bra. Begreppet arbetslinjen har t.ex. fått en mer osympatisk tolkning än tidigare. Begreppet kan tolkas positivt som att det är bättre med ett riktigt och nyttigt jobb än bidrag. Men moderaterna brukar förklara ”arbetslinjen” med att säga att det ska vara ”mer lönsamt att arbeta än att inte göra det”.

Det har jag alltid tyckt var ett så konstigt uttryck. Att arbeta för en normal lön har väl alltid varit mer lönsamt än att stämpla eller få pengar från försäkringskassan eller det sociala. Men tolkningen och tillämpningen av ”arbetslinjen” har blivit sådan att huvudproblemet med arbetslösheten görs till ett problem för individen. Huvudproblemet ses inte som att det finns för få jobb att gå till. Istället handlar det om att med morot och piska driva de arbetslösa till jobben. ”Coacher” ska lära folk att söka jobb och försämrade bidrag ska (genom att öka lönsamheten” i att jobba) driva dem till jobben. Jobb som oftast inte finns.

Men tyvärr är det inte så stor skillnad på det största oppositionspartiets politik. Och många inom s-leden känner också en svag entusiasm. Socialdemokraten Anna Ardin har t.ex. varit på Bommersvik och träffat partiledare Lövfen. Hon skriver på sin blogg att hon inte lyckas bli peppad av den nuvarande socialdemokratiska politiken:

”Ett skäl till den saknade peppen är att vår portalparagraf inför valet är jobben före allt annat. Det jag hör är ”jobben före klimatet”, jag hör ”vilka jobb som helst, till vilka löner som helst, är bättre än en enda dag av omställning” och ”jobba dig fri och lycklig, jobba fler timmar, hårdare, mer, det är genom jobb – inte fritid – du blir en riktig människa”.

Jag kan bara instämma.

I ett gott samhälle är det viktigt att så många som möjligt är med och delar på det arbete som vi anser vara nödvändigt. Det borde gälla både för lönearbetet och för det oavlönade arbete som sker i hemmen. Men vi måste också resa frågor om alla produkter som vi nu producerar verkligen behövs, om det inte finns en hel del som både är onödigt och direkt skadligt.  Istället är det mycket arbete som borde utföras som idag inte utförs, därför att det inte bedöms som lönsamt på en marknad eller för att sänkt skatt har blivit viktigare än gemensam välfärd.

I ett gott samhälle är arbetsrätt, avtal, anständiga arbetsvillkor och löner lika viktigt som rätten till arbete.

I ett gott samhälle med den höga produktionsförmåga som finns i våra moderna samhällen borde vi också alla kunna arbete mindre tid. Istället kunde vi ha mera tid för att bara leva och göra det vi vill. En mängd olika aktiviteter som inte ger lön men kanske både är nyttiga och gör oss lyckliga.

För övrigt är vila en underskattad sysselsättning. 

Media: DN

Blogg: Ardin

”Jobb är inte allt” av Lina Hjorth i Flamman

Läs andra bloggar om socialdemokratin, arbetslinjen

Intressant?