I måndags (28 maj) röstade Uppsala kommunfullmäktige igenom detaljplanen för det mycket kritiserade projektet Fullerö Park. De som röstade för detta  var Moderaterna, Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Beslutet innebär att man nu kommer reservera mark 1,5 kilometer utanför Storvreta för att bygga den 350 000 kvadratmeter stora anläggningen som innefattar nöjespark med vikingatema, ett nytt handelscentrum och ett nytt bostadsområde.

Argumenten mot detta projekt har varit flera. Främst kanske klimatfrågan. Nettoökning av växthusgasutsläpp i Uppsala kommun kommer enligt beräkningar att öka med 11000 ton CO2 per år enbart på grund av att trafiken ökar med 4 %. Det kan jämföras med kommunens officiella mål om att minska koldioxidutsläppen med 30 % per innevånare innan 2020. Men när frågan diskuterades innan beslut i fullmäktige fick denna synvinkel överhuvudtaget inte tas upp, enligt v-ledamoten Emma Wallrup. Hon blev istället avbruten av kommunfullmäktiges ordförande som hänvisade till att man inte får diskutera globala frågor i fullmäktige. Detta ingripande och sätt att tänka visar som Emma Wallrup skriver i en insändare på en oförmåga (ovilja?) att ”se kopplingen mellan den globala utmaning vi står inför och lokal politik.”

En som gick ännu längre i att uttrycka en sådan oförmåga (ovilja) att se samband mellan det vi gör lokalt och hur det påverkar globalt var byggnadsnämndens ordförande Liv Hahne (M). Hon sa enligt UNT:

 Skyll inte hela världens miljöproblem på ett enskilt projekt i Fullerö.   

Denna mening har legat kvar och skavt i mitt huvud nu i flera dagar. Det är ju en ganska märklig mening. Först för att hon överdriver motståndarnas synpunkter på ett helt bisarrt sätt. Men också för att hon både erkänner existensen av miljöproblem i (hela) världen och samtidigt försöker få det att framstå som om de enskilda delarna (vad som sker lokalt) inte hänger ihop med helheten (det globala). I en alltmer globaliserad värld så är det mer och mer som hänger ihop och ömsesidigt påverkar inom t.ex. ekonomi, politik eller kultur. Och om det är något som definitivt inte stannar vid nationsgränserna så är det klimatfrågan.

Som politiker i Uppsala kommun står Liv Hahne bakom beslutet att minska koldioxidutsläppen med 30 % per innevånare innan 2020. Om man har förstått eller accepterar det som den absoluta majoriteten av forskarvärlden nu anser, nämligen att klimatförändringarna beroende på växthusgaser påverkas av mänskliga aktiviteter, så måste naturligtvis en mängd mänskliga aktiviteter förändras eller upphöra. Då måste naturligtvis också allting synas. Varför ska projektet Fullerö Park undantas? Hahne borde diskutera sakfrågan istället.

Även på den borgerliga sidan har det hörts kloka röster i Fullerö-frågan. Till exempel hade tre folkpartister från Vattholma-Rasbo en mycket bra debattartikel i UNT den 7 februari. De påpekade där bland annat:

Handeln påverkas i högsta grad av politiska beslut, som att besluta hur vägar och kollektivtrafik ska dras, och på vilka villkor ingrepp i miljön får ske. Handelns Utredningsinstitut har också konstaterat att nuvarande handel inne i Storvreta sannolikt kommer att slås ut med de nya förutsättningar som införs.

Veckan därpå uttryckte Liv Hahne i samma tidning en totalt annorlunda syn då hon säger att ”det är kundunderlaget som kommer att styra butikernas etablering.” Ingen tanke om att handeln påverkas av politiska beslut där inte.

De tre folkpartisterna uttryckte också en principiell syn som tycks ligga sjömil från Liv Hahnes:

Ingen generation har rätt att förstöra oersättliga kulturvärden, tillfoga miljön obotliga skador, eller förslösa ekonomiskt eller socialt kapital. Planen strider mot förvaltarskapstanken inte minst genom att man ökar bilberoendet och koldioxidutsläppen vilket går emot kommunens klimatmål.

Men även remissinstanser som Länsstyrelsen har varnat för att temapark och handelscentrum påverkar den känsliga kulturmiljön negativt. Naturskyddsföreningen har också radat upp en mängd argument mot Fullerö Park.

Men dessa argument verkar de nuvarande beslutsfattarna inte ens vilja bemöta i saklig diskussion.

intressant

Uppsala

debattartikel