Det som har kallats den ”arabiska våren” startade i Tunisien. Den våg av uppror som satte igång efter den tändande gnistan i Tunisien tog de flesta västliga bedömare på sängen. Det gällde både vänster som höger.  Högern hade svårt att veta vilken sida de skulle stå på när de USA-stödda regimerna skakades och deras hycklande demokratisyn avslöjades. Vänstern överraskades också men hade åtminstone i början lättare att sluta upp bakom upproret. Med utvecklingen i Libyen hamnade däremot delar av vänstern på helt motsatta ståndpunkter.

Av de olika upproren var nog upproret i Egypten och den folkliga mobiliseringen på Tahrirtorget det som gav störst avtryck även utanför den arabiska världen. När människor under 2011 samlats i liknande gatuprotester i USA och olika städer i Europa har inspirationen från Tharir varit tydlig. Den egyptiska rörelsen skickade också stöduttalanden till de protesterande i Wisconsin i USA.

Ettårsjubileet av den egyptiska revolten har kommenterats i svenska medier och man har berättat om hur demonstranterna var tillbaka på Tahrirtorget.

Ett tema har varit att ”den arabiska våren” är över.  En mycket grundlig och läsvärd kommentar till detta skriven av Per Björklund kan man läsa på bloggen Från Kairo till världen. Han skriver:

–          En del har redan dragit slutsatsen att den arabiska våren är över. Och det är nog sant – om man med ”den arabiska våren” syftar på västerlandets föreställningar om de arabiska revolterna, snarare än den komplexa verklighet som de utspelar sig i. Att försöka fånga en motsägelsefull historisk process med begrepp som ”den arabiska våren” kan vara effektivt i propagandasyfte eller för medier i behov av en enkel och slagkraftig dramaturgi, men det hjälper oss knappast att förstå det som händer – tvärtom har uttrycket förmodligen bidragit till att skapa orealistiska förväntningar. Romantiska föreställningar om en fredlig ”facebook-revolution” har inte heller underlättat förståelsen av en kamp som förs ”i verkligheten” snarare än i cyberspace…

Läs hela den intressanta artikeln som analyserar både militären och de olika politiska krafterna.  Hans avslutande bedömning är att år 2012 kommer vara lika konfliktfyllt som 2011 och att ”såväl den krisande ekonomin som arbetarrörelsens växande styrka (kan) bidra till att frågan om social rättvisa – revolutionens glömda krav – åter hamnar i centrum.”

Tillagt torsdag 19 april:

Per Björklund medverkar f.ö. på Socialistiskt forum här i Uppsala nu på lördag 21 april.

intressant