Strax före klockan 04:00 den 24 februari 2022 tillkännagav Putin att den s.k. specialoperationen inletts. Han förklarade att syftet med den militära operationen var att ”avnazifiera” och ”demilitarisera” Ukraina. Med det krig som Putin verkade tro skulle klaras av på kort tid har nu pågått i fyra år.

I likhet med många andra hade jag inte trott att denna invasion skulle komma, trots att det fanns tecken på det. Men när det hände reagerade både jag och kamrater i Vänsterpartiet i Uppsala direkt. Under dagen målade vi en banderoll:

På eftermiddagen samlades vi i Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna på Celsiustorget i Uppsala bakom denna banderoll för ett protestmöte.

På kvällen skrev jag en blogg där jag bland annat sa att:

Alla vi som är på vänstersidan och mot upprustning och vapenskrammel måste mobilisera mot detta krig på samma sätt som vi gjorde då USA angrep Irak 2003. Vi måste demonstrera mot den ryska invasionen, för Ukrainas självständighet och till stöd för den undertryckta fredsopposition som finns i Ryssland.

och:

I en situation då kriget brutit ut blir det alltid svårare att tala för avspänning. Nu stärks högernationalismen och de krafter som vill trappa upp både i öst och i väst…………Vi får inte låta detta krig bli en förevändning för att inordna Sverige i Nato-blocket

Men så blev det. Nu fyra år senare kan vi konstatera att upprustningen och ”vapenskramlet” fick en kraftig skjuts. Sverige kom snabbt och utan speciellt mycket diskussion att ansöka om medlemskap i NATO.  Det berodde på att Socialdemokraterna svängde på två veckor. Dessutom fick vi det exklusiva avtalet med USA (DCA) som ger USA tillgång till 17 baser i Sverige. Och dessutom en kraftig, och av alltför få ifrågasatt, militär upprustning. Allt detta ackompanjerat av ständiga rapporter om och av svensk militär eller tal om krigshotet i våra nyheter.

Jag skrev också:

Jag har inte något förtroende för dem som har makten i Ukraina. Oligarkernas makt är nog inte över där heller. Presidenten Zelenskyj som är en f.d. komiker och TV-kändis stöttades ju av oligarken Ihor Kolomoyskyi.

Denna bild bekräftas även nu fyra år senare i en artikel av DN-journalisten Anna.Lena Laurén häromdagen, hon skrev:

Ukraina däremot har inte råd med korruption om man ska vinna kriget. Zelenskyj vet det, men sitter fast i en fälla där han inte litar på den svaga förvaltningen. Därför placerar han ut sina egna kompisar på viktiga poster.

Vad gör kompisarnas? De stjäl.

Det senaste exemplet är skandalen i november 2025. Höga tjänstemän på det statliga energibolaget Energeatom hade stoppat 100 miljoner dollar i egen ficka. Den huvudmisstänkte heter Timur Minditj. Han är Zelenskyjs vän och affärspartner sedan många år tillbaka.

Minditj hann fly landet. Något som inte fick Zelenskyj att se trovärdigare ut.

Laurén skriver också att ”västliga bedömare” och den svenska regeringen underskattade den ryska regimens förmåga att överleva, att man trodde på snabba resultat och en ukrainsk seger.

Men kriget fortsätter och verkar mer fastlåst än någonsin. Hundratusentals människor, både ukrainare och ryska soldater har dött eller sårats. Städer är sönderbombade och människor som lever (överlevt) genomgår ett ofattbart fysiskt och psykiskt lidande.

Ryssland är förövaren och Ukraina har all rätt att försvara sig, men hur länge kan det fortgå? Jag tror inte att detta krig kan avgöras på slagfältet, det innebär bara fortsatt masslakt. Det behövs verkliga förhandlingar som leder till eldupphör och en någorlunda hållbar fred.

Frida Stranne skriver i detta ämne:

Ukraina hade i praktiken mycket begränsade strategiska valmöjligheter, men bands till en säkerhetsstrategi som byggde på antagandet om långsiktigt och obegränsat amerikanskt stöd samt på föreställningen att ett framtida Natomedlemskap var ett realistiskt alternativ. I realiteten var det Nato – inte Ukraina – som avgjorde frågan om medlemskap, och någon konsensus för ukrainsk anslutning fanns aldrig. Att hålla denna möjlighet vid liv skapade inte handlingsfrihet, utan bidrog till att förlänga ett krig som hade kunnat undvikas eller avslutas tidigare. Västvärlden bidrog i praktiken till att ett land slets sönder, därför att man vägrade överge illusionen om Ukrainas Nato-utsikter.