Om du hör om en person som skänker 80 miljoner kronor, så inser du att det är en person som har gott om pengar och enkelt kan avvara en del. Om du samtidigt får veta att han skänkt pengarna för att slippa en politiker som vill höja skatten för alla som tjänar mer än tio miljoner kronor per år, då kanske du tycker att en sådan skattehöjning vore ganska rimlig? Om inte annat så för att du upprörs över att rika människor har sådan makt.

Det handlar alltså om valet till borgmästare i New York. Det står mellan den demokratiska socialisten Zohran Mamdani (medlem i DSA – Democratic Socialist of America), den ”oberoende” kandidaten Andrew Cuomo (som förlorade primärvalet i Demokraterna mot Mamdani) och republikanen Curtis Sliwa.

Valet avgörs idag och kan innebära att New York får en socialistisk borgmästare som vill genomföra sådana hemska saker som gratis busstrafik, allmän barnomsorg eller höjda skatter för de rika.

Det vill högern och de rika naturligtvis undvika. 26 miljardärer runt om i landet har gett 200 miljoner kronor till grupper som motarbetar Mamdani. 16 av miljardärerna är New York-bor. Mest av alla har affärsmannen och den tidigare borgmästaren Michael Bloomberg gett: omkring 80 miljoner kronor.

Affärstidningen Forbes har återgett hur Mamdani förhållit sig till miljardärernas kampanj:

Miljardärer som Bill Ackman och Ronald Lauder har öst in miljontals dollar i den här kampanjen eftersom de säger att vi utgör ett existentiellt hot”, förklarade Mamdani vid ett massmöte den 13 oktober. ”Jag är här för att erkänna en sak: De har rätt.”

Det är en kaxig attityd som jag skulle önska att se från någon svensk politiker!

Mamdani har även fått tidigare fiender att gå samman mot honom. Och den auktoritära presidenten hotar med att frysa federala medel till New York (om Mamdani vinner) och att utvisa Mamdani som är född i Ugandas huvudstad Kampala och kom till USA som sjuåring. Om Mamdani vinner kommer han inte att ha en dans på rosor. Men hans hittillsvarande framgångar är en stor uppmuntran för alla ”med hjärtat till vänster”.

Förhållandena är mycket annorlunda i USA jämfört med Sverige. Ändå kanske det finns saker att lära från Mamdanis kampanj. En som menar det är Max Jerneck, samhällspolitisk utredare vid det fackliga idéinstitutet Katalys. Han skriver i Aftonbladet (Vänstern i Sverige kan lära mycket av Mamdani) om fyra områden där vi, enligt hans mening kan lära något:

1. Var lyhörd inför väljarna
2. Visa att ekonomi är politik
3. Erbjud ekonomiska rättigheter
4. Vik inte ner dig inför högerpropaganda

Denna sista punkt utvecklar han så här:

Trots sitt stenhårda fokus på levnadskostnaderna har Mamdani inte vikt ner sig i andra frågor. Han har inte slängt minoriteter under bussen. Och han har stått fast i sin kritik mot Israel, trots en oändlig ström av anklagelser om antisemitism och terrorromantik. Han har till och med lyckats få motkandidaten Andrew Cuomos islamofobi att bli en politisk belastning, något som inte har hänt sedan 11 september 2001.

Jag instämmer verkligen i detta då jag störs av den svenska vänstersidans så ensidiga betoning av ”de ekonomiska frågorna” som ofta innebär att man just ”viker ner sig” eller undviker ”andra frågor”, speciellt om det innebär attacker från högern.