I gårdagens Aktuellt så ”analyserades” och diskuterades begreppet ”woke”.  Det är ett begrepp som uppstod och användes bland svarta i USA på 1930-talet och senare i rörelsen Black Lives Matter. Det var ett uttryck som syftade på att man skulle vara politiskt vaken och uppmärksam på orättvisor. Låter ganska rimligt eller hur?

I Aktuellt-inslaget får Svd-journalisten Torehammar under en stund förklara det som att det handlar om att vara ”för minoriteters rättigheter, könsfrågor och att ifrågasätta normer”.

Dessa beskrivningar låter för mig som om det handlar om ganska rimliga ståndpunkter ifall man inte är en öppen reaktionär. Men själva begreppet har jag i Sverige aldrig stött på i något som helst vänster-sammanhang. Alltså, jag har aldrig hört eller läst någon inom de olika progressiva rörelser jag är eller varit i som sagt att den är ”woke” eller att vi borde vara ”woke”. Det är som med begreppen ”politiskt korrekt” eller ”identitetspolitik” (som jag skrev om för ett antal år sedan): de har använts av högersidan för att angripa och förlöjliga olika typer av strävanden för att motverka förtryck av olika slag, men i stort sett inte alls använts av oss på vänstersidan om oss själva.

Att den rasistiska högern under Trump har använt begreppet ”woke”, och angripit det, är inte alls förvånande. De vill på alla sätt dölja att deras politik går ut på att gynna de rikaste och trycka ner alla fattiga. De använder rasismen för att hålla kvar greppet om de fattiga vita på det sätt som beskrevs till exempel i en sång av en ung Bob Dylan i början av 1960-talet (Only A Pawn In Their Game):

A South politician preaches to the poor white man
”You got more than the blacks, don’t complain
You’re better than them, you been born with white skin, ” they explain
And the Negro’s name
Is used, it is plain
For the politician’s gain
As he rises to fame
And the poor white remains
On the caboose of the train
But it ain’t him to blame
He’s only a pawn in their game

The deputy sheriffs, the soldiers, the governors get paid
And the marshals and cops get the same
But the poor white man’s used in the hands of them all like a tool
He’s taught in his school
From the start by the rule
That the laws are with him
To protect his white skin
To keep up his hate
So he never thinks straight
‘Bout the shape that he’s in
But it ain’t him to blame
He’s only a pawn in their game

Trumpisarna använder begreppet “woke” som en till skrämselgrej för vita som känner sig hotade av att svarta ska få fler rättigheter eller för män som känner sig hotade av kvinnors eller olika sexuella minoriteters krav på ökade rättigheter.

Debatten i Aktuelltstudion

Efter att Aktuellt-redaktionen och SvD:s journalisten ”rett ut” vad begreppet står för så blev det en liten diskussion mellan moderaten Hanif Bali och Leonidas Aretakis från tidningen Flamman.

Hanif Bali inledde med att säga att ”Vi (alltså högersidan) har vunnit över woke”. Han definierar ”woke” som att det handlar om ”politiskt korrekt” ordpolis som ”tror att man kan ändra verkligheten” genom att ändra ord som används för olika fenomen.

Naturligtvis finns det exempel på nya ord för gamla fenomen som inte ett dugg ändrar verkligheten. När de som har till yrke att städa fick en yrkestitel som inte alls nämner städning var det ett exempel på det, tänker jag. Städaren fick varken bättre lön, arbetsvillkor eller status genom det.

Men det finns också en mängd exempel där vi ändrat på orden av respekt för dem det handlar om – för att inte såra – eller för att vi fått ett annat sätt att tänka kring det vi benämner.

Det är därför lite lustigt att Bali tar upp detta som exempel på ”woke”. Kampen om att bestämma över språket pågår ju hela tiden. Kampen om vilka ord som ska användas eller hur de ska förändras handlar ofta om makt. Det handlar då om vem eller vilka som ska bestämma över våra tankar.

Detta var till exempel mycket tydligt när Trump tog makten förra gången i USA. Då arbetade regimen hårt för att få bort användningen av olika ord från myndigheter. De anställda vid energimyndigheten, jordbruksverket och miljömyndigheten uppmanades till exempel att sluta använda ord som ”klimatförändring” eller ”utsläppsminskning”. Har man inte ord för faktiskt existerande fenomen så är det naturligtvis lättare att förneka dem. Folkhälsomyndigheten uppmanades att sortera bort misshagliga ord som ”evidensbaserad”, ”foster”, ”utsatt”, ”vetenskapligt baserad” eller ”transsexualitet”.

När grupper som på olika sätt varit diskriminerade eller undertryckta flyttar fram sina positioner så har det också handlat om att ändra ett gammaldags språkbruk som är sårande eller diskriminerande. Kampen för nya ord är inte avgörande men däremot också en del av kampen mot förlegade normer eller fördomar. Naturligtvis kan det som i alla kamper, även från eller för förtryckta, finnas överslag eller sådant som kan vara svårt för en del av oss att hänga med i. Men det ändrar inte det faktum att ord har betydelse.

Därför tycker jag att Aretakis, även om han säger flera vettiga saker, också har fel i diskussionen. Han menar att det skulle vara en sorts felaktig ”woke” att angripa diskriminering på arbetsmarknaden med kurser och ökad insikt om just diskriminering bland rekryterare. Istället vill han driva det han kallar ”materiella frågor” som att ”ge folk verktyg”, investera i bostäder och jobb, satsa på SFI och en mindre diskriminerande skola. Men varför måste det vara ett antingen eller här? Det borde gå att göra bägge. Och det behövs. Den diskriminering som människor råkar ut för på grund av sitt namn, sitt sätt att prata eller sitt utseende förändras ju inte automatiskt genom förbättringar av det som Aretakis kallar de ”materiella frågorna”.

Det US-amerikanska ordet ”woke” tycker jag vi ska fortsätta att inte använda. Däremot ska vi inte ge upp kampen (även) om orden. För högern och de som har den avgörande makten i samhället, de för hela tiden denna kamp. Deras sätt att förlöjliga strävanden efter jämlikhet eller brytande av gamla normer genom att plocka in detta US-amerikanska ord är bara ett exempel på det.

Vi bör inte heller gå i högerns fälla som till exempel socialdemokraten Laven Redar när hon sa att det nya partiprogrammet ”inte var så woke.” Vi ska inte utan att ordentligt förklara vad vi menar börja ta avstånd från ett ord som högern har definierat. För högern är inte ute efter eventuella ”överdrifter”, de vill rulla tillbaka det som återstår av progressiva erövringar som uppnåtts utan att vi ens har använt det där ordet.