Den dyrtid som vi lever i nu beskrivs ofta som något som vi bara måste genomleva. Vi ska bita ihop och hålla igen. Alla är vi förlorare, enligt detta synsätt. Men förutom att vi verkligen drabbas olika – vi är inte förlorare på samma sätt – så det inte ens sant att alla är förlorare. Det finns också verkliga vinnare.

Häromdagen (26 juni) kom veckans diagram från Internationella Valutafonden (IMF). I en kort artikel berättar de tre IMF-ekonomerna Niels-Jakob Hansen, Frederik Toscani och Jing Zhou att den största delen av de senaste två årens prisökningar har gått till företagsvinster. De skriver:

Stigande företagsvinster står för nästan hälften av inflationsökningen i Europa under de senaste två åren, då företagen höjt priserna med mer än bara ökade kostnader för importerad energi.

Importkostnaderna steg kraftigt efter Rysslands invasion av Ukraina men enligt de tre IMF-ekonomerna så överförde företagen ”mer än denna direkta kostnadsökning till konsumenterna”.

Så här förklarar de sitt diagram:

Som veckans diagram visar återspeglar den högre inflationen hittills främst högre vinster och importpriser, där vinsterna står för 45 procent av prisökningarna sedan början av 2022. Detta enligt vår nya rapport, som delar upp inflationen, mätt med konsumtionsdeflatorn, i arbetskraftskostnader, importkostnader, skatter och vinster. Importkostnaderna stod för cirka 40 procent av inflationen, medan arbetskraftskostnaderna stod för 25 procent. Skatter hade en något deflationistisk inverkan.

De konstaterar att ”Europas företag hittills varit mer skyddade än arbetstagarna från den negativa kostnadschocken” och att företagen därför kan ”behöva acceptera en mindre vinstandel” för att löntagarna ska få upp sina reallöner.

Låt oss minnas detta, nästa gång när Finansministern eller Mats Knutsson pratar om inflationen i TV:n