Den 24 maj 1919 röstade riksdagen utan någon större diskussion igenom allmän och lika rösträtt för män och för kvinnor i andrakammarvalen. Efter riksdagsvalet 1920 stadfästes beslutet slutligen den 26 januari 1921. Därmed hade den mer än halvsekellånga striden för allmän manlig och kvinnlig rösträtt slutat i en seger för demokratins förkämpar.

Tanken om att alla män och kvinnor borde vara politiskt myndiga hade då gått från att vara en »extrem« åsikt längst ut till vänster, till att gradvis komma att omfattas av allt fler, så att till slut riksdagens socialdemokrater, liberaler och moderata konservativa omfattade den.

Det här citatet kommer från Populär historia som produceras av Bonnier Publications. Det är ett avsnitt som beskriver hur kampen för demokrati och rösträtt var en lång och hård kamp som fördes av vänstern och den tidens arbetarrörelse. Jag valde det inte för att det var så jättebra, men för att källan knappast kan anklagas för att vara ”vänster”. Att den odemokratiska gamla riksdagen till slut röstade igenom allmän och lika rösträtt berodde på att under dessa år fanns ett värre hot för de rika, nämligen hotet om uppror och revolution.

Demokratin var en erövring och ett resultat av kamp. Den främsta motståndaren till demokratins införande var moderaternas föregångare, de konservativa i Allmänna valmansförbundet (bildat 1904), senare högerpartiet och moderaterna. Det var ett parti som representerade den rika minoriteten och såg den allmänna och lika rösträtten som ett hot. De sa sig vilja värna fosterlandet ”mot socialdemokraternas och den radikala vänsterns ständigt fortgående upplösningsarbete.”

Delar av högern – såväl moderaterna som sverigedemokraterna – försöker ofta förvanska historien. Det är viktigt att inte låta sig luras av detta. Rösträtt och demokrati infördes trots, inte tack vare den svenska högern.

Demokratins utveckling

Det är också viktigt för att förstå att ingenting är beständigt utan att kampen om demokratin, dess innehåll och färdriktning, ständigt pågår. Demokratin kan utvecklas och avvecklas.

På Riksdagens hemsida går det att läsa detta om demokrati:

Demokrati betyder ungefär folkstyre eller folkmakt. En grundtanke med demokrati är att den som är medborgare eller bor i ett land ska ha möjlighet att vara med och tycka till om hur landet ska styras, till exempel genom regelbundna val.

Jag studsar till inför formuleringen om att vi ska ha ”möjlighet att vara med och tycka till om hur landet ska styras”. Men så står det faktiskt: ”vara med och tycka till”. Och det är väl så de som styr numera ser på saken. Vi ska få vara med och ”tycka till”. Detta kan ställas mot en vision om ett samhälle med medborgare som har möjlighet att vara med och styra på alla nivåer i samhället, såväl direkt som indirekt via ombud. En vision jag skulle kalla socialistisk. För visst skulle demokratin kunna vara mycket mer omfattande än nu. Mycket som nu beslutas av några få ekonomiska makthavare skulle vi andra kunna vara med och styra över. Skulle kunna.

Demokratin erövrades med rösträtt, yttrandefrihet, organisationsfrihet och så vidare. Den tog ytterligare kliv med minskade klassklyftor och utvecklingen av ett välfärdssamhälle där vissa mänskliga rättigheter var garanterade och inte något som den fattige måste be om.

Med nedmonteringen av välfärden, ökade klassklyftor, införandet av vinstmotiv istället för mänskliga behov inom välfärdssektorn minskade åter demokratin.

En anti-demokratisk regering

Men nu är det värre än så. Idag har vi till och med en regering som är direkt och öppet anti-demokratisk. Moderaterna och kristdemokraterna bildar ett nationalkonservativt block tillsammans med sverigedemokraterna och det krympande parti som kallar sig liberalt sitter med i båten. Bland olika åtgärder och tankar som uttrycker odemokratiska inställningar kan nämnas:

• Allt tydligare försök att styra över public service.
• Hårdare politisk styrning över universiteten.
• En förändring/strypning av presstödet till nischtidningar som innebär att vänstertidningar som ETC, Flamman eller Internationalen kommer tappa mer än hälften av presstödet.
• Den justitieminister som i egenskap av partisekreterare under valrörelsen blev påkommen med att kringgå lagen om partifinansiering genomför nu en lag om förbud mot politiska lotterier som direkt slår mot det största oppositionspartiets (s) finansiering.
• Införandet av en ”terrorlag” som slår mot befrielserörelser, solidaritetsrörelser och aktivister.
• Införandet av angiverilagar mot flyktingar inom skola och välfärd.
• Tankar om att införa lagar som innebär att vi kan upphöra att vara medborgare, trots att vi har medborgarskap.
• Anpassning till auktoritära regimer genom att till exempel som statsminister Kristersson säga att ”Turkiet är en demokrati med allmänna val”.

Så demokratin var en erövring för hundra år sedan. Men idag är den allvarligt hotad. Utan kamp mot högern kommer demokratin fortsätta försvagas. För vänstern måste det vara en mycket viktig uppgift att slåss för och försvara demokratins olika delar och samtidigt upprätthålla en vision om en demokrati som är större än den som erövrades för 100 år sedan.