Det kommer många olika opinionsmätningar nu inför valet den 9 september. Här är en. Kolla in den:
Ganska extrem eller hur? Moderaterna 63 procent. Den förenade ytterhögern (M+SD+KD) 78 procent och de rödgröna tillsammans bara två procent.
Måste ju vara i något riktigt extremt segregerat område, ja rent av ett parallellsamhälle, eller…?
Ja, nästan.
Undersökningen är gjord inom en mycket utvald och begränsad grupp, nämligen de personer i Sverige som får en lyxig tidskrift som heter Magasin Connoisseur gratis hem till sig. Enligt Magasinet Connoisseur själv distribueras den (bara) ”till de 31 500 personer i landet som har en deklarerad inkomst över 1 900 000”. Dessa personer utgör en halv procent av Sveriges befolkning. En tiondel av denna grupp bor i Danderyd.
För att bibehålla den segregerade karaktären av parallellsamhälle har magasinet ständigt höjt denna inkomstgräns sedan de startade 1998. När magasinet för några år sedan beskrev sina läsare så var det också så här:
Förutom att vara landets köpstarkaste konsumenter är läsarna också tunga beslutsfattare eller beslutspåverkare i näringslivet. Mer än 80 % av läsarna har en chefsbefattning eller äger ett eller flera bolag.
Eller som man också skriver: ”Alla kan inte köpa vad som helst – Connoisseurs läsare kan.”
Det är alltså den svenska överklassen vi talar om. Innan införandet av den allmänna rösträtten och (senare) byggandet av välfärdsstaten hade denna överklass i stort sett oinskränkt makt i samhället.
Fortfarande har de en mycket stor makt och under ett antal decennier har deras makt också åter ökat i takt med att deras andel av nationalinkomsten blivit allt större, samtidigt som de även fått större kontroll över välfärdssektorn. Deras makt över vårt tänkande har också ökat under ett antal decennier genom en mängd propagandakanaler. För visst är det väl egentligen konstigt att högerpartier som uppenbarligen gynnar de allra rikaste kan få stöd av så många som inte själva tillhör denna grupp?
Överklassen är mycket klassmedveten. De är visserligen avskilda och isolerade i sina parallellsamhällen som Danderyd och andra orter, men dumma är de inte. De förstår vilka partier som tjänar deras intressen: främst moderaterna och SD.
Bland oss andra är det sämre ställt med denna klassmedvetenhet. Ett sätt (bland flera) att ändra på det kan vara att försöka sprida minst lika mycket kunskap om de allra rikaste som om de fattigaste i samhället. För att sluta sparka på någon fattig, som alltför många hänger med på idag, måste blicken höjas så att vi ser de rika lika mycket.
Vänd sökljuset. Öka kunskapen om överklassen!
PEPPRAT RÖDGRÖNT 
Dan
/ 2 september, 2018Tja! Intressant inlägg men det bekräftar nästan mina fördommar om vänstern att det handlar lika mycket mycket om förakt för de rika som att värna de svaga. Det senare kan jag sympatisera med men inte det första. Varför skulle det som är bra för de rika inte även kunna gynna de fattiga? Det låter ju snarast som en marxistisk analys där man tror att de rika är rika pga att de utnyttjar de fattiga. Men få tror ju på det där längre, det förutsätter ju att ekonomin är ett nollsummespel. Marx själv trodde att kapitalismen skulle göra arbetarna fattigare och fattigare. Han kunde inte haft mer fel. Överallt i världen där man satsar på kapitalism utrotas fattigdom, så som i Kina. En bieffekt av det är att det skapas en överklass. Men finns det något rikt land utan en överklass? Eller fattigt land utan överklass för den delen?
GillaGilla
anders fraurud
/ 3 september, 2018Hej Dan!
Till att börja med undrar jag vad det var som du tyckte var intressant med mitt inlägg?
Du skriver sen att inlägget ”nästan” bekräftar dina fördomar om att vänstern ”föraktar” de rika. Jag läser om mitt inlägg för att försöka förstå vad du menar, men lyckas inte. Kanske läste du med ”fördomsfulla glasögon” på? Jag kan inte varken se att jag uttryckte förakt eller för den delen hat mot överklassen i artikeln. Sådana känslor kan vi diskutera men vad vi känner i förhållande till den mäktiga överklassen är egentligen ganska ointressant. För mig handlar det bland annat om hur vi ser på makt, något som vi inte kommer undan ifall vi vill förändra eller påverka samhället.
Jag tror att det finns ett värde i jämlikhet i sig och att mer jämlika samhällen är bättre på alla sätt än de med stora eller ökande klyftor. I detta verkar det som om vi (också?) har skilda uppfattningar.
GillaGilla