”Tidningen är djupt förankrad i den rasideologiska miljön och har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen”. Så skriver EXPO i en artikel om tidningen Nya Tider (NT). Denna tidning har uppmärksammats lite mera på sistone på grund av två saker: att NT medverkade i Bokmässan och att skriftställaren Jan Myrdal valt att medverka i tidningen. Det senare har orsakat en debatt bland Myrdals gamla vänner inom Clartéförbundet.

Idag är Jan Myrdals inflytande inom vänsterrörelsen mycket begränsat. Annorlunda var det i slutet av 1960-talet då han och författare som Sara Lidman, Göran Palm med flera kom att starkt påverka den del av ungdomsgenerationen som radikaliserades då. Men det känns mycket länge sedan nu. Själv har jag inte följt Myrdals utveckling på många år. Däremot har jag under åren stött på någon artikel av honom ibland och tänkt att han bara blivit mer svårbegriplig och mer reaktionär efterhand.

Både Clarté och Fib Kulturfront var för några decennier sedan på olika sätt anknutna till eller närstående den största vänsterrörelsen utanför VPK, nämligen KFml/SKP. Denna organisation bildades 1967 som en utbrytning ur det kommunistiska partiet (som då bytte namn från SKP till VPK). KFml/SKP upphörde i slutet av 1980-talet. Clarté är en äldre organisation som förändrades under 1960-talets vänstervåg och kom att i praktiken fungera som ett studentförbund till KFml för att senare distansera sig. Fib var en viktig del av den kulturrörelse som omgav KFml/SKP. Myrdal tillhörde och var en viktig person inom denna rörelse.

Men nu tycks han alltså ha passerat en definitiv gräns, där även flera av dem som stått honom nära känner avsky. Clartéförbundets styrelse kritiserar Myrdal i artikeln ”Att dela säng med monster”. Och på tidskriftsföreningens blogg kan man läsa några intressanta inlägg av Mikael Nyberg, Hans Isaksson, Britta Ring och Magnus Nilsson.

Blogginläggen

När man läser inläggen ser man att Myrdals medverkan i Nya Tider inte är någon tillfällighet. Enligt Nyberg, Isaksson, Ring och Nilsson handlar det om en konsekvent utveckling där fiendens fiende blir ens vän och där motstånd mot USA blir överordnat frågan om enhet inom arbetarklassen och kamp mot rasistisk splittring. En konsekvens av synsättet att kampen mot USA-imperialismen är överordnat allt annat blir ett närmande till högernationella grupper. Om Marine Le Pen – ledaren för den franska Nationella fronten –  har Myrdal till exempel uttryckt sig så här:

Hon är inte bara kunnig, snabb i repliken och med stark och sympatisk framtoning i samtal, möten, debatter, radio och TV-framträdanden utan hon knyter direkt an till det som varit den traditionella franska vänsterns värderingar: republikanismen, enhetsstaten från Revolutionen, laicismen (den särskilda franska konfessionslösheten), traditionen från 1789/1793.

Enligt Myrdal så ger tidningen  Nya Tider ”viktiga upplysningar som inte ofta förekommer i gängse media”. Den är heller ”inte i tjänst hos någon oss hotande imperialistmakt”. Det är däremot enligt Myrdal Dagens Nyheter: ”när det gäller vem som tjänar som språkrör för Förenta staternas krigsförberedelser i landet så är det Dagens Nyheter och inte Nya Tider”. Myrdal kallar NT ”mer balanserad” än Dagens Nyheter. Att NT är i tjänst hos några andra hemska krafter utelämnas. Som Mikael Nyberg skriver så är det en ”värdering av Nya Tider där det väsentliga inte tillmäts någon vikt: tidningens monomana fixering vid den brottslige och snyltande invandraren”.

Att Myrdal varit en ordentlig belastning för hans gamla vänner en längre tid framgår tydligt i ett inlägg av Hans Isaksson som skriver:

Många av oss i Clarté har under åtskilliga år fått ägna oss åt att, i ökande utsträckning, försvara Dina stundom utrerade ställningstaganden i vissa frågor, t ex beträffande Dina nedlåtande attityder till asylsökanden, tiggare, bögar, EU-romer. Detta, eftersom vi ansetts tillhöra samma rörelse, där Du med rätta har ansetts vara en betydande auktoritet- medlem eller inte. Om vi är glada är det endast för att vi slipper detta besvär.

När man läser denna polemik förundras man över att det ska behöva förklaras att man inte kan alliera sig med nazister. Men tydligen är det nödvändigt för Magnus Nilsson skriver:

Medan det är fullt möjligt att använda nazister som allierade i kampen mot kommunismen är det emellertid omöjligt att alliera sig med dem i kampen mot imperialismen. För det första kommer den vänster som gör gemensam sak med nazisterna – med all rätt! – att förlora allt förtroende från den majoritet av befolkningen som motsätter sig nazisternas hets och våld mot etniska, religiösa och sexuella minoriteter, politiska motståndare, kvinnor, intellektuella etc. (och förr eller senare kommer denna hets och detta våld att riktas även mot den vänster som hoppat i säng med nazisterna). För det andra kommer nazisterna aldrig att bekämpa den kapitalism som utgör imperialismens bas.

Men inte utan anhängare

Det är viktiga klargöranden och gränsdragningar av dessa clartéister. Men tyvärr verkar inte Jan Myrdal vara helt ensam i denna strid. En som tycks ha liknande åsikter är Stefan Lindgren (f.d. redaktör för KFml/SKP:s tidning Gnistan som numera driver bloggen 8dagar). Han har t.ex. uttryckt denna reaktionärt konspiratoriska syn på dagens flyktingströmmar:

I det åldrande Europas nationalstater fungerar en massinvandring som ett sätt att riva ner nationalstaterna och bryta ner nationella mentaliteter som hindrar EU att bli ett nytt USA (eller snarare en avläggare av USA) …Vänstern, om den finns, bör leda kampen för nationens försvar. Det är också den humanistiska ståndpunkten. Nationen är vårt viktigaste försvarsinstrument mot imperialismens maktanspråk.

Tyvärr träder också två bloggare fram till Myrdals försvar. De är Anders Romilsson med bloggen Jinge och Knut Lindelöf med bloggen Lindelöf.

Så här beskriver Nyberg Romilssons uppslutning bakom Myrdal:

Bloggaren Anders Romelsjö ger sig på att ifrågasätta det farliga hos Nya Tider och identitärerna. Kritikerna har inte framfört tillräckligt med empiriska belägg, anser han. Men när Myrdal i Nya Tider anför en (1) artikel i sin värdering av tidningen, har Romelsjö inget att klaga på. I stället låter han sig lugnas av följande stycke ur ett mejl från Jan Myrdal: ”I Sverige har vissa grupperingar definierat sig som identitära, om Nya Tider gjort det vet jag inte, har inte läst tillräckligt många nummer. Ideologien är dock tydlig. Till skillnad från rasister som söker en biologisk grund (ras) talar identitären om en kulturspecifik. … Detta innebär ett avståndstagande från nazism och rasism. Man kanske kan säga att ideologien närmar sig den europeiska nya högerns.”

Romelsjö reagerar inte. Myrdal skickar alltså – utan närmare undersökningar – en artikel till Nya Tider i vilken han framhåller tidningens förtjänster. Det blir kalabalik, varpå skriftställaren börjar utröna vad det är för redaktörer han kallat balanserade. De är varken nazister eller rasister, tycker han sig kunna slå fast. Frid och fröjd alltså?

Ännu lugnare blir Romelsjö sedan han tyckt sig kunna sammanfatta min värdering av Nya Tider med följande citat: ””De jure förekommer, så vitt jag kan se, ingen hets mot folkgrupp.” Så vad bråkar vi om? Följande mening, det centrala i min värdering av tidningen, har Romelsjö raderat ur internminnet: ”De facto är inget viktigare än att hetsa svennen mot blatten.”

För tydlighetens skull: Det kvittar fullständigt vilket ideologiskt utanverk denna strävan förses med. Folkhetsarna kan kalla sig nazister, fascister, svenska patrioter, vit makt-kämpar, Illuminatijägare eller identitära etnopluralister. Det spelar ingen roll. Slagriktningen avgör.

Lindelöf å sin sida skriver så här på sin blogg om Myrdals medverkan i Nya Tider:

Frågan för mig är främst om publiceringen i Nya Tider – tidningen med nynazistiska kopplingar – når nya läsare. Om så är fallet kan det knappast vara av ondo. Det är ju det fria meningsutbytet som kan få människor på nya tankar.

Det snällaste man kan säga om denna syn på meningsutbyte med dessa grupper är att den är naiv. Den bortser också från det som Nyberg påpekar nämligen att Myrdal stryker Nya Tider medhårs i sin artikel. Det skapar knappast några nya tankar. Men Lindelöf försvarar också Myrdals formulering om Nya Tider som ”mer balanserad”:

Men kära läsare, detta är ju faktiskt en ganska balanserad formulering om man tänker efter lite. Dagens Nyheter ger oss ju inte en balanserad bild av krigen i Mellanöstern och risken för ett storkrig mellan imperialistmakterna (med lydstater) idag, lika lite som under kalla kriget.

Vad Lindelöf säger här är att den ständiga hetsen mot invandrare, muslimer, de andra är ”mer balanserad” än Dagens Nyheters uppslutning bakom USA. Det är samma perspektiv som Myrdal, där det som händer med möjligheterna att bygga upp en klassenhet i Sverige blir underordnat att ena alla, vilka det än är, mot USA.

Om nu Myrdal på sin ålders höst spikar de sista spikarna i sin kista så får man bara hoppas att skaran som följer honom begränsas ytterligare.

Intressant?