Jag tittar på nyheterna på Aktuellt.

Jag ser, som nästan varje dag, Trump i rutan.

Han är, som ofta, arg. Nu är han arg på bland annat regeringen i Spanien.

Den spanska regeringen har nämligen sagt att de är emot USA:s bombningar av Iran.

De har tydligen också sagt att USA inte får använda deras baser för dessa bombningar.

Trump säger att de är ”terrible” och att han sagt åt sin finansminister (hedgefond-miljardären Scott) att ”stoppa alla affärer med dem”.

Men så tillägger han, när det gäller att använda deras baser: ”Det kan vi ju göra ändå. Vi kan bara flyga in och ingen kan säga något”. Några ord av total maktfullkomlighet som borde vara viktiga att notera av alla som svalt DCA-avtalet i god tro om ömsesidig respekt.

Därefter får vi se Sveriges statsminister som inte vill ta ställning till Trumps krig. Det är inte svartvitt säger han och kallar det ”att ha två tankar i huvudet”, vilket för mig var en ny betydelse av det begreppet. Han säger att ”vi” kommer värdera kriget utifrån vilket slut det får. Ja, naturligtvis är det lättare att värdera händelser efteråt. Det gäller väldigt många saker. Men för en politiker och statsminister är det en märklig hållning som jag inte sett statsministern tillämpa på några andra händelser.

Sen är det debatt i Aktuellt om kriget mellan Anders Lindberg (Aftonbladet) och Alice Teodorescu Måwe (EU-parlamentariker för KD).

Lindberg argumenterar mot kriget utifrån folkrätten och de negativa erfarenheterna av den här typen av militära angrepp och krig (han hänvisar till Afghanistan, Irak och Libyen).

Teodorescu Måwe förhåller sig inte alls till dessa erfarenheter, utom genom att säga att det inte kan bli värre. Istället öppnar hon med att säga att ”väldigt få hade stått här 1945 och sagt att det var fel att bomba Hitler”. Hon säger att ”det är klart att man måste bomba bort en regim som utsatt 90 miljoner iranier för ett förtryck i snart ett halvt sekel”. Det framgår inte vilka fler förtryckande regimer som hon anser ska bombas bort.

Jag vet inte heller om Teodorescu Måwe tror att Nazityskland förlorade för att ”Hitler bombades”. En hel del av bombningarna av Tyskland kan ifrågasättas både ur moralisk och militär synvinkel (jag skrev om den saken för några år sedan) och de avgjorde inte heller kriget. Det skedde framförallt på marken.

Men den intressanta frågan ifall vi ska använda historiska jämförelser är väl vem som förtjänar titeln som vår tids Hitler. Det finns ju flera kandidater. Men fascisten i Vita huset är den som sitter på de överlägsna ekonomiska och militära resurserna. Denna president som håller på att bit för bit strypa den typ av demokrati som funnits i USA, som hurrar för och stöder den europeiska ytterhögern och som använder ekonomiskt, polisiärt och militärt hot och våld mot alla som står i hans väg. Det är denna president som Teodorescu Måwe utan reservationer vill låta bomba fram demokrati i Iran.