Så har då USA trappat upp våldet mot Venezuela till öppet krig. Huvudstaden Caracas har bombats och landets president Maduro har tillsammans med sin fru kidnappats till USA.

Det är avskyvärt, det är byggt på lögner och som så ofta förut handlar det om makten över oljan.

Ingen vet ännu vad som kommer ske framöver i Venezuela. Men det finns en sak som är viktig att slå fast. Karaktären på eller bedömningen av regimens karaktär har ingenting med saken att göra. USA har mycket goda relationer med regimer som kan anklagas för betydligt värre saker än regimen i Venezuela.

Det är inte heller så att vi när vi bedömer denna aggression ska ta hänsyn till hur vi ser på dem som styr Venezuela eller om det senaste valet var demokratiskt. Inga sådana argument är giltiga för att angripa andra länder eller kidnappa dess ledare. Det handlar om folkrättens principer och staters okränkbarhet. Om ingen erkände dessa folkrättsliga principer så skulle världen vara ännu mer kaotisk och ond än den redan är.

USA:s angrepp på Irak 2003 kunde inte rättfärdigas av att Saddam Hussein utövade en vidrig diktatur. Det ledde inte heller till att det blev bättre varken i Irak eller i länderna runtomkring Irak. USA har agerat världspolis en oändlig mängd gånger. Ledningarna i de länder som angripits har varit olika och vi har haft olika uppfattningar om dem. Men i inget fall har anfallen varit berättigade.

Ändå är det frågan om karaktären på Maduros regim som kommer först hos många kommentatorer. Sveriges Utrikesminister säger till exempel:

Även om Nicolás Maduro saknar legitimitet som Venezuelas president måste alla stater respektera folkrätten.

Att hon tycker att Maduro saknar legitimitet har inte med saken att göra. Folkrätten är, eller borde vara, överordnad. Att efter den inledande meningen om Maduro säga att ALLA stater måste respektera folkrätten utan att precisera att USA nu (återigen) bryter mot folkrätten och bör fördömas, det är fegt av ministern. Men inte oväntat.

Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson säger i ett uttalande att USA genomfört en folkrättsvidrig attack. Men även han känner sig tvungen att säga att regimen måste respektera mänskliga rättigheter, trots att detta inte har något med USA:s angrepp att göra.

Och på nyheterna på radio under eftermiddagen behandlas angreppet med en sorts ”saklig” försiktighet som vi aldrig ser eller hör när det gäller Rysslands angrepp på Ukraina.

Till sist borde den norska Nobelkommittén kanske börja fundera över sin fredspristagare. Hon uttalar nämligen sitt stöd för USA:s militära angrepp på hennes eget land.