Jag lyssnade en stund på partiledardebatten häromkvällen. Sen orkade jag inte mera, som ofta nuförtiden. Det är något med dessa debatter som känns fel. En sak som är plågsam är till exempel att olika påståenden kommer upp som inte kollas eller prövas ordentligt. En annan sak är mängden av floskler. En sådan floskel som nästan alla använde var ”hårt arbetande familjer”. Denna kategori tycks vara favoritgruppen för alla partier. Ifall man inte varken tillhör kategorin ”hårt arbetande” eller ”familj” så är man uppenbarligen inte prioriterad.

De personer som är tvungna att någon gång leva på försörjningsstöd räknas definitivt inte in. Istället misstänkliggörs de av landets statsminister som människor som ”inte vill arbeta”. Det är en mycket mörk människosyn som kommer fram här. Själv är jag tvärtemot helt övertygad om att de allra flesta människor som kan arbeta också vill det under sitt arbetsliv. Och ifall det finns människor som inte vill arbeta så borde man nog fundera över varför det är så. Arbetslösheten är skyhög i Sverige. Och den avgörande orsaken till det är inte att de flesta är lata och arbetsskygga. Det är istället ett samhällsproblem. En massa jobb som borde göras för att stärka välfärden, järnvägen eller energiomställningen finns inte (eller har försvunnit). Det borde vara en politisk uppgift att ändra på detta genom samhälleliga investeringar istället för moraliserande över människor som saknar jobb.

Nyligen skrev jag här på bloggen om hur statsministern medvetet överdriver nivåerna på försörjningsstöden och antalet som tar emot dem. Något som glädjande nog även påpekats av DN:s ledarsida. Men statsministern ger sig inte. Han återupprepar sitt tal om fembarnsfamiljen som får 46 500 kr i månaden och ställde den mot en hårt arbetande granne med lägre inkomst. Inte ens när en av programledarna frågade varför han tar detta som typexempel när det är mindre än 50 familjer i hela Sverige som det handlar om så gav han sig. Då sa han istället att:

…vi har tittat på siffrorna, det är 1500 familjer som har ungefär den situationen. Vi har 12000 bidragshushåll där det inte lönar sig nästan alls att börja arbeta.

Men arbetslösheten ligger på mer än 500 000 eller 8,6 %, enligt regeringen och SCB. Då känns även 12 000 ”bidragshushåll” lite futtigt att komma med i sammanhanget.

I diskussionen om de skattesänkningar som Tidöregeringen nu går ut med (för att öka sin popularitet inför valet nästa år), så sa KD-ledaren att ”familjen snutsyrra” skulle få ”…en lättnad på runt 5000 kr i månaden..” Jag undrar vad hon grundade detta på. Jag undrar verkligen genuint. För jag förstår inte hur hon får ihop det beloppet. Om någon kunnig läsare kan hjälpa mig här så är jag tacksam. För de uppgifter jag sett säger att en person med en årsinkomst på 300 000 kr skulle tjäna 150 kr. Och i regeringens egen uträkning för denna familj ”där ena föräldern jobbar som polis och den andra som sjuksköterska” (familjen snutsyrra) så skulle familjen minska sina utgifter med 1800 kr per månad. I detta belopp räknas då in sänkt matmoms med 545 kr (som förutsätter att affärerna inte passar på och höjer priserna), sänkt förskoleavgift med 375 kr, sänkt skatt på arbete med 802 kr och sänkt elskatt 85 kronor. En hel del inräknat men ändå långt från några 5000 kr.

Jag såg någon expertkommentator som sa att debatten var bra för Tidö-partierna eftersom den mycket kom att handla om ”värderingar”. Nu såg ju inte jag hela debatten, men de värderingar som jag uppfattade handlade om:

att sparka neråt,

att peka ut grupper som är svaga,

och handskas oförsiktigt med sanningen.

Trivsamma värderingar….