Jag läser i DN:s lördagsbilaga om att trenden för år 2025 är ”terapeutisk lathet”, vilket enligt DN-journalisten Ljung betyder ungefär att ”ligga i sängen och inte göra någonting”.

Fast Ljung har inte kommit på detta själv, utan det är företaget WGSN som kommit fram till det. Jag kollar på nätet att det står för Worth Global Style Network och att:

”Produktdesignprognoser” alltså. På sin hemsida uttrycker de det som att det handlar om att hitta ”trender som kommer skapa produkter och tjänster”. För även detta att stanna i sängen ska det tydligen gå att tjäna pengar på. Och WGSN vet nog vad de snackar om när det gäller den saken. Det trendspanande företaget slår fast att ”våra sängar kommer att bli wellnesszoner och helgedomar för självhjälp”.

Deras tankar om produkter som går att sälja in till de sängliggande är till exempel ”lakan som genomsyrats av välgörande ingredienser och dofter” eller en pyjamas ”som funkar dygnet runt” (?). Det är den typen av kreativitet som jag önskar skulle kunna få andra uttrycksformer i ett samhälle som inte domineras av varor och vinster.

Det går att skratta åt eländet, även om skrattet väl fastnar i halsen. Men som Ljung skriver så är trenden:

förstås inte helt tagen ur luften. Många är i dag helt slutkörda av stress och oro över framtiden, både sin egen och världens….. utmattade av oro över pengar, politik och världsläge”.

Och visst säger trenden något om den del av världen som vi lever i. Alltså den del av mänskligheten som har en säng, bor i ganska schyssta bostäder och har ett konsumtionsutrymme som skulle kunna spenderas på en ”dygnet-runt-pyjamas”. Vi saknar något. Vi mår inte bra.

”Trenden” pekar alltså –  fastän på sitt kommersiella vis –  på andra möjligheter: Att jobba mindre, att ha mer tid för annat än jobbet, att vila mera men utan att för den skull konsumera mera. Att få vara ifred för alla dessa påträngande påverkanskampanjer från ”kreativa” företag. Sådant skulle nog få de flesta av oss att må bättre. Det skulle dessutom kunna bidra till att minska den förstörelse av vår livsmiljö på jorden som en alltmer vansinnig varuproduktion leder till. Det är en viktig del i visionen om en annan typ av värld helt enkelt.

Och visst kan det också kännas frestande att dra sig undan och stanna i sängen. Det räcker att tänka på att en sån vedervärdig typ som Trump ska ta över rodret i världens mäktigaste land nästa år. De flesta av oss behöver dra sig undan ibland, kanske stanna kvar i sängen en stund, om vi kan. Men utan att där låta sig jagas av produkter som varken gör oss lyckligare eller världen bättre.

Men vi får inte stanna där. De flesta kan inte som John Lennon och Yoko Ono stanna i sängen och mana till fred. Om vi ska kunna göra något åt det som får så många att må dåligt så måste vi också komma ut, både i fysisk mening och via de olika moderna hjälpmedel som nu finns. Komma ut och mötas, diskutera, ifrågasätta och protestera. Göra det lilla som var och en kan göra, men som tillsammans kan bli något stort.