I augusti skrev jag om Tidö-regeringens stora och dyra satsning på kärnkraften. En satsning som i praktiken kommer ske på bekostnad av andra energislag som sol och vind. Och en satsning som kommer att kosta mycket även rent ekonomiskt för befolkningen eftersom kapitalägarnas risker minimeras och deras vinster skyddas.

I korthet går satsningen ut på:

1. Staten lånar upp 75 procent av det kapital som behövs, bolagen står för resterande 25 procent. Det handlar om mellan 300 till 600 miljarder.
2. Staten garanterar elpriset, inte för konsumenterna utan för bolagen. Om priset på elen blir för lågt för bolagen så går staten in och kompenserar dem. Det bekostas med en elskatt som konsumenterna betalar.
3. Staten och kapitalet delar på risken: ifall lönsamheten i de nya kärnkraftverken blir för låg för bolagen så sänks räntan på lånen. Om den blir hög så höjs räntan.

Utredningen som ligger till grund för tanken på denna satsning har gått på remiss: företag, organisationer och myndigheter har haft möjlighet att ha synpunkter på förslaget. Regeringens förslag blir i princip sågat av diverse myndigheter:

Energimarknadsinspektionen säger nej till förslaget i sin helhet. De anser att underlaget är bristfälligt och tveksamt samhällsekonomiskt

Naturvårdsverket menar att miljökonsekvenser inte tagits med i förslaget och att förslaget riskerar att slå hårt mot annan kraftproduktion. 

Konkurrensverket kritiserar också förslagets brist på teknikneutralitet, att stödet är utformat enbart för kärnkraft.

Liknande kritik kommer också från energibolag som Eon eller Lokalkraft.

Även grupper som ideologiskt står nära Tidö-regeringen har uttryckt hård kritik av förslaget. I Svenska Dagbladet 3/12 skriver tre representanter för vardera: Institutet för Näringslivsforskning, Ratio – Näringslivets forskningsinstitut och Timbro en debattartikel med rubriken: ”Stoppa miljard­subventioner till kärnkraft”. De talar där för ”en kraftslagsneutral politik där alla energislag får konkurrera på lika villkor”.

Och i dagens Dagens Nyheter 7/12 skriver den politiska redaktören Amanda Sokolnicki:

Men regeringen tycks inte backa. Istället skickar man fram en representant för deras verkliga styrcentral: Tobias Andersson i SD. Han säger att han ”inte bryr sig om” motargumenten eftersom dessa myndighet och företag inte är ”trovärdiga” (DN 7/12)

Ack ja, vad ska man sätta för ord på sådana politiker? Halsstarriga?