Nu sitter vi i den här regeringen och jag vet faktiskt inte riktigt hur man ska tygla SD.

Jan Jönsson (L)

Statsminister Kristersson (och andra som gjort sig beroende av sd för att kunna regera landet) har vid ett flertal tillfällen sagt att sverigedemokraterna har förändrats från sitt nationalsocialistiska ursprung. Det är ett annat sätt att säga att även M, KD och L har förändrats på mycket avgörande sätt. För det är stödpartiet som alltmer får igenom sin politik. För att ta några exempel så har vi kunnat se det när det gäller:

• Allt tydligare försök att styra över public service.
• Hårdare politisk styrning över universiteten.
• En förändring/strypning av presstödet till nischtidningar som innebär att vänstertidningar som ETC, Flamman eller Internationalen kommer tappa mer än hälften av presstödet.
• Att man genomför en lag om förbud mot politiska lotterier som direkt slår mot det största oppositionspartiets (s) finansiering.
• Införandet av angiverilagar mot flyktingar inom skola och välfärd.
• Tankar om att införa lagar som innebär att vi kan upphöra att vara medborgare, trots att vi har medborgarskap.

Det är som liberalen Jan Jönsson uttryckte det i ETC:

Man får väl konstatera att SD under den här helgen har visat att de inte på något sätt har normaliserats av samarbetet med olika borgerliga partier utan att det snarare verkar gå åt andra hållet……– I takt med att deras politik börjar få genomslag behöver de hitta nya sätt att flytta fram positionerna.

Jag vet inte vilket stöd Jönsson har i sitt parti. I alla fall är det inte ett synsätt som märks från partiledningen. Där är det som det stod, i en ledare i DN, att:

Bortförklaringarna, ursäkterna och tassandet inför det stora samarbetspartiet tycks vara den enda linje Liberalerna numera följer med någorlunda konsekvens.

Att SD inte blir mätta och nöjda av det som de hittills uppnått visade sig än en gång tydligt vid Åkessons senaste utspel om att riva moskéer och att ta bort ”minareter, kupoler, halvmånar eller andra attribut”, sådana symboler ”som inte passar in i den svenska stadsbilden”. Den rasistiska grundtonen kom också tydligt fram då Åkesson bemötte kritik från Centerledaren Demirok med att denne inte borde yttra sig om säkerhetsfrågor med sin bakgrund som turkisk medborgare.

SD:s auktoritära mål har sina förebilder i Ungern. Där har den europeiska extremhögern uppnått mest i sin omvandling av samhälle och stat. Därför vill SD strypa den icke-kommersiella kulturen, angripa fri forskning som kommer fram till resultat de inte gillar, ”städa” inom olika myndigheter och successivt omvandla statsapparaten.

Det senaste exemplet på denna typ av styrning sker nu på regeringskansliet. Där arbetar cirka 5 000 opolitiska tjänstemän. Nu vill man ha bättre kontroll över dessa genom att gå in och styra lönebildningen. Från förvaltningschefen kommer uppmaningen till chefer på olika departement att lönemässigt särskilt uppmärksamma den tjänsteman som bidrar till att genomföra politiken i Tidöavtalet. ST:s förhandlingschef Åsa Erba Stenhammar säger till tidningen Arbetsvärlden:

Plötsligt kom nya prioriteringar som inte har diskuterats mellan fack och arbetsgivare. Det är oklart varifrån dessa kom, men det finns en tydlig uppfattning om att detta kom från politiskt håll och inte från arbetsgivarens håll.

Så här uttrycks det på byråkratsvenska:

Arbetsgivaren avser i detta särskilt uppmärksamma skickliga medarbetare som arbetar inom delar av Regeringskansliet där kompetensförsörjningen bedöms som särskilt viktig för att uppnå verksamhetens mål och krav och för att biträda regeringen i genomförandet av sina politiska prioriteringar som de kommer till uttryck i regeringsförklaringen och Tidöavtalet”.

Bättre betalt för att i tjänstemannajobbet bidra till genomförandet av Tidöavtalet alltså.

Tillägg den 5 december: ser att s, v och mp nu KU-anmäler statsministern med anledning av detta i en bra argumenterande artikel i Aftonbladet