Kan alla tjäna, rent materiellt, på genomförande av socialistiska förslag? Nej, det tror jag inte. Däremot kan även den redan gynnade, som tvingas avstå makt och/eller materiella fördelar, få ett bättre samhälle att leva i.

För konsekventa socialister finns det alltid en sådan tydlig ”slagriktning”, vi sparkar uppåt. Det har uttryckts på olika sätt som till exempel ”För de många, inte de få” som det formulerades när Jeremy Corbyn ledde Labour, eller som hos författaren Andrew Sayer att vi inte har ”råd med de rika”.

Traditionella borgerliga företrädare brukar däremot för det mesta försöka visa att deras förslag är till för alla. Även när de gynnar de rikaste med skattesänkningar så ska det, enligt deras sätt att resonera, genom sina effekter rinna ner ( Trickle down) i samhället så att det även gynnar de med sämre inkomster.

Annorlunda är det däremot med de fascistiska, nyfascistiska och nationalkonservativa rörelserna och deras ledare. Även om de är rika och mäktiga som till exempel Trump i USA så framställer de sig som ”underdogs” och motståndare till eliten. Men de reser däremot aldrig några krav som är riktade mot den verkliga ekonomiska eliten. Istället sparkar de neråt mot olika minoriteter eller mot kulturarbetare eller forskare.

I den tid vi lever i har delar av den traditionella borgerligheten närmat sig de nationalkonservativa. I Sverige regerar de ju till och med tack vare deras stöd. Det innebär att även dessa partier som moderaterna och kd börjat sparka neråt på ett alltmer motbjudande sätt. Att de då samtidigt är tvungna att ljuga grovt borde kanske inte förvåna. Jag ska ge två exempel här.

Lögnerna om ”bidragstagarna”

Du har kanske hört påståendet att 700 000 invandrare inte kan försörja sig själva? Den spreds av moderaterna under valrörelsen och har fortsatt att användas senare. Påståendet vill stärka bilden av tärande typer som kommit hit och lever på oss andra. Det är motbjudande i sig, men siffran är dessutom en bluff. Den bygger ursprungligen på en beräkning från stiftelsen Entreprenörskapsforum. Där definieras en person som ”inte självförsörjande” om den år 2023 har en inkomst lägre än 17 500 kronor i månaden. Men enligt statistik från SCB (mars 2023) består gruppen som tjänar mindre än 17 500 totalt av 1,7 miljoner människor. Ungefär 683 000 av dem är utrikes födda.

5,6 procent av dessa människor har någon form av ekonomiskt stöd. Alltså ungefär 95 000 inte 700 000.

Bland de övriga lever 25,5 % av lön enbart, 24,8 % saknar helt ersättningar, 16% har ersättning för studier.

Men detta hindrar inte moderaterna som nu vill ”utreda ett bidragstak för socialförsäkringar och ekonomiskt bistånd. Utredaren ska bland annat föreslå en modell för bidragstak som begränsar den sammanlagda nivån på bidrag och ersättningar”, som de uttrycker det.

I samband med att detta presenterades tog finansministern som exempel en sexbarnsfamilj i Stockholm som ”staplar bidrag”. Ekonomen Agneta Stark påpekade i Dagens ETC att det bara finns ungefär 4000 sexbarnsfamiljer i hela landet och att om man sedan räknade bort alla som inte bor i Storstockholm och drar av de familjer där minst en av vårdnadshavarna har arbete så återstod ungefär hundra familjer. Dessutom är detta med att stapla bidrag en myt. De bidrag och ersättningar ett hushåll kan få, dras av från försörjningsstödet. Dessutom har olika typer av sociala ersättningar minskat kraftigt sedan 1990-talet enligt SCB. Men myterna passar in i propagandabilden. Moderaternas färg är ju blå och att blåljuga betyder enligt svenska akademins ordlista att ” ljuga på ett o­rimligt sätt”.

För inte bygger moderaterna egentligen sin politik på 100 fattiga Stockholmsfamiljer. Däremot bygger de upp en propagandabild som passar väldigt bra när man vill få folk att sluta upp kring att sparka neråt. Att rikta ilskan mot dem som har det sämst istället för att till exempel fundera över det rimliga med bankernas miljardvinster.

Ingen kan nuförtiden undvika att inom politiken rikta sin vrede mot något håll. Den avgörande skillnaden blir om vi sparkar uppåt eller neråt.