Den första svenska terroristlagen tillkom 1972 efter OS i München. Den skärptes efter 11 september-attentaten i USA 2001 och har därefter utvecklats i olika omgångar. Nu vill den nuvarande regeringen ytterligare skärpa denna lagstiftning genom förslag till:
1. lag om ändring i terroristbrottslagen (2022:666),
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.
Enligt Tomas Ramberg i DN försökte den socialdemokratiska regeringen få igenom en liknande lag redan 2019. Statsminister Kristersson säger till TT att lagen kommer nu ”eftersom vi har ett behov av att visa andra Natoländer att vi tar väldigt hårt på all form av terror”. Frågan är varför Kristersson använder pluralformen här. Det vi vet är ju att det är ett speciellt land som varit missnöjt med hur Sverige förhåller sig till dem som kallas terrorister, av det landets terroristiska regim. Men lagförslaget, säger Kristersson, ”har ingenting med Natoanslutningen att göra alls”.
Det regeringen nu föreslår är att det ska införas ett nytt brott i terroristbrottslagen, ”deltagande i en terroristorganisation”. Enligt lagförslaget ska det bli straffbart att delta i verksamheten i en terroristorganisation om det sker på ett sätt som är ”ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen, allt i den mån som gärningen inte är ringa eller med hänsyn till omständigheterna är försvarlig”.
I Sverige granskar och yttrar sig Lagrådet över lagförslag ”efter anmodan från regeringen eller ett riksdagsutskott”. Det ska Lagrådet göra utifrån hur förslag förhåller sig till grundlagarna, till ”rättsordningen i övrigt”, ”rättssäkerhetens krav” och ”problem som kan uppstå vid tillämpningen”.
Lagrådet kritiserar i sin skrivelse (på 27 sidor) regeringens förslag på flera sätt. Bland annat skriver man att organisationer vars verksamhet antagligen skulle ha betraktats som terrororganisationer enligt förslaget hade varit ”de dåvarande frihetsrörelserna i södra Afrika, däribland African National Congress (ANC) i Sydafrika under den tid som organisationen arbetade mot apartheidsystemet. Även FNL i Sydvietnam ” torde ha träffats av definitionen på terroristorganisation….om denna bestämmelse hade funnits då”.
Därefter konstaterar Lagrådet att:
Såväl frihetsrörelserna i södra Afrika som FNL-rörelsen hade många sympatisörer i Sverige som samlade in pengar, tillhandahöll lokaler för möten, ordnade studiecirklar och gjorde propaganda för dessa rörelser. Som Lagrådet förstår det hade dessa personers handlande varit straffbart enligt föreslagna 4 a §, om det inte hade undantagits genom försvarlighetsrekvisitet.
Och här börjar det kännas mer personligt. Jag hörde till dem som var aktiv i dessa solidaritetsrörelser. Jag vill också fortsatt kunna vara solidarisk med rörelser i andra länder som kämpar för frihet och rättvisa, till exempel i Turkiet. Men nu finns det alltså risk att dessa möjligheter kommer begränsas av ny lagstiftning. Att vi kan bli straffade för sådan aktivitet.
Lagrådet går tack och lov också emot regeringens förslag till ny lagstiftning. De skriver:
Lagrådets sammanfattande bedömning av det framlagda förslaget är att det finns en tydlig risk för att det kommer att innebära en alltför långtgående kriminalisering sett till det behov som kan finnas. Det är också tveksamt om det uppfyller de krav på tydlighet som måste ställas på strafflagstiftning. Slutsatsen blir att förslaget inte i nuvarande skick bör läggas till grund för lagstiftning.
Även Advokatsamfundet går emot regeringens förslag och skriver att behovet av att bekämpa terrorism inte ”motiverar en inskränkning av den i regeringsformen skyddade föreningsfriheten” samt att ”begreppen ´deltagande´ och ´terrorism´ båda är oklart definierade, och att en kriminalisering därmed är riskabel ur legalitetssynpunkt”.
Men regeringen bryr sig inte om experter i detta fall heller (de har ju på en mängd andra områden struntat i forskning och expertis). Statsminister Kristersson säger på sitt typiska sätt att: ”De (Lagrådet) underkänner inte, de har synpunkter. Det har Lagrådet ofta och det har vi alltid respekt för”. Vad denna ”respekt” innebär framstår som minst sagt oklart eftersom regeringen struntar i synpunkterna och ”är fast besluten att införa lagen”.
Tomas Ramberg skrev i den ovan nämnda DN-artikeln att ”Lagen hade från början inget alls med den svenska Natoansökan att göra men blev ett behändigt bytesobjekt när Turkiet började ställa krav på svenska eftergifter”.
”Nato-processsen” som inleddes med den dåvarande s-regeringens hastiga ansökan den 16 maj 2022 för med sig många saker. En sådan sak är att demokratin i form av yttrande- och föreningsfrihet inskränks under rop om att vi ska försvara just demokratin.
Om du vill veta mer om den vidriga regimen i Turkiet och hur den ingriper i grannländer och i Europa med spioneri och våld så läs denna artikel av Olle Svenning i Aftonbladet.