I lördags var jag på ABF-huset i Stockholm för att ta del av Socialistiskt Forums föredrag, diskussioner och bokbord.

År 2001 ordnades det första Socialistiskt Forum på ABF-huset. Målsättningen har uttryckts som ”att samla den breda vänstern och allmänheten till debatt, lärande och opinionsbildning med utgångspunkt i arbetarrörelsens värderingar”.

 Mycket har hänt sedan dess och även Socialistiskt Forum har förändrats.

I år var det såvitt jag minns första gången som det på affischen står ”SocForum”. På något sätt känns det som ett tecken att man inte skriver ut ordet ”socialistiskt”. För inte var det väl bara så att det just i år inte fick plats på affischen?

Det känns som att den ängsliga anpassningen till en alltmer reaktionär samtid även påverkat ABF. Redan för några år sedan började man plocka bort en del organisationer från att medverka i forumet, exempelvis Extinction rebellion och Svensk-kubanska föreningen.

Men det betyder inte att det inte fanns flera intressanta och viktiga samtal även på årets forum. Jag lyssnade till exempel till ett samtal med Hamnarbetarförbundets kloka och sympatiska viceordförande Erik Helgesson. Han blev varslad om uppsägning med tal om hot mot rikets säkerhet. Något som skedde dagen innan hans fackförening skulle dra igång en blockad mot israelisk krigsmateriel. Rubriken för samtalet var ”Åsiktsfrihet på jobbet – i skuggan av ett folkmord”. Samtalet ordnades av tidningen Arbetaren.

I samtalet skulle också poeten och kultur-arbetaren Athena Farrokhzad ha deltagit. Hon arbetade på Kulturhuset i Stockholm men blev uppsagd. Något som hon menar berodde på hennes engagemanget mot folkmordet i Gaza.

Men tyvärr hoppade Farrokhzad av deltagandet i samtalet på ABF. Enligt Flamman skrev hon att:

…. jag har landat i att det känns meningslöst att delta i ett sammanhang vars premisser sätts av ABF, ETC, Flamman, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, et cetera. Enda skälet till att göra är att polemisera mot deras normalisering av den globala kapitalismens dödsmaskineri”.

Jag önskar verkligen att hon hade varit där och ”polemiserat”. Och även om jag ser olika uttryck för ängslig anpassning och vilja till utrensning inom ”den breda vänstern”, så kan jag inte se att Farrokhzad på något sätt hade hindrats i att kritisera och angripa den normalisering hon talar om. Istället blir det ju så att hon själv bidrar till att utrymmet minskar ytterligare.

Ett exempel på att det fortfarande går att ”sticka ut” på Socforum var samtalet ”Vad hände med den socialistiska antimilitarismen”. Ett samtal mellan historikern Håkan Blomqvist, journalisten Kajsa Ekis Ekman och Jacob Johnson tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet, från Uppsala. Samtalet arrangerades av tidningen Internationalen och leddes av dess chefredaktör Åsa Mattsson. Tyvärr hade arrangörerna inte räknat med det stora intresset för detta ämne så mer än hälften av de som köade fick inte komma in i den alltför lilla salen. Men det spelades in och kan ses på denna länk till tidningen Internationalen.

Ett oroande faktum med årets forum var att det definitivt var färre deltagare, liksom att medelåldern var mycket hög. Vad detta beror på är en viktig sak att fundera över för både arrangörer och oss andra.