För lite drygt två år sedan skrev jag om den svenska miljardären Sverker Lerheden. Han hade just skänkt 300 miljoner till forskning. Han tyckte nämligen till skillnad från Leif ”vad får jag för pengarna” Östlund att han fått mycket av samhället. Men dessutom sa han att: ”Det är konstigt att det inte blivit revolution”, med tanke på hur samhället gödslat med pengar till de redan rika.

Jag tänker på honom när jag läser om Ruchir Sharma, ordförande för Rockefeller International. Han har skrivit en artikel i Financial Times som tar upp Sverige. Artikeln har uppmärksammats bland annat i Aftonbladet och Dagens Industri.

Ruchir Sharma är själv en framgångsrik finansman. Sedan femton år gör han årliga miljonärsindex som mäter antalet och förmögenheten hos dollarmiljardärer i olika länder. Liksom den svenske miljardären Lerheden tycks Sharma vara en kapitalist som ser problem med alltför stora klyftor. Han hävdar att han med hjälp av sitt index lyckades förutse både de stora protesterna i Chile 2019 och ”tax-the-rich”-demonstrationerna i Frankrike 2023.

Sverige är ett av de 20 länder som han studerat. Sharma menar att Sverige sticker ut som ett land där dollarmiljardärernas samlade förmögenhet som andel av BNP både växer snabbast och är allra störst. Deras andel av BNP är nu 31 procent. Vi har alltså 45 individer i Sverige som är miljardärer räknat i dollar. Dessa 45 personer äger sammanlagt lika mycket som 31 procent av den svenska bruttonationalprodukten.

Dessutom har så många av de superrika i Sverige blivit rika genom arv eller finansiella tillgångar snarare än genom att utveckla produktion. Det är enligt Sharma bara 12 procent av de svenska dollarmiljardärerna som blivit rika genom produktion. Anledningen till att de svenska dollarmiljardärerna blivit så rika beror enligt Sharma på att de svenska skatterna är extremt gynnsamma för de rika.

Tydligen menar nu Sharma att liknande proteströrelser som i Chile eller Frankrike kan komma i Sverige beroende på de stora klyftorna i vårt land. Naturligtvis avvisas denna tanke som osannolik av tidningen Dagens Industri. De skriver:

Hur är det då med det folkliga missnöjet? Kommer det att sprida sig som en löpeld, som Ruchir Sharma skriver?

Knappast, om inte politiska krafter som Socialdemokraterna eldar på det. I sin vänstersväng hittills har partiet talat om marknadsmisslyckanden och att ta tillbaka kontrollen – och emellanåt om ”rika”. Men det eldfängda talet om superrika och ansvarslösa miljardärer har man tack och lov avstått från.

Den tyska historikern Rainer Zitelmann har studerat attityder till rika i sju länder. I sin bok ”Förebilder och syndabockar” från 2021 redovisade han sina urvalsstudier som visade att svenskarnas ”klassförakt” mot rika är lågt. Italien, Tyskland och Frankrike har högre grad av ”social avundsjuka” som är Zitelmanns term.

Dagens Industris beskrivning av dagens socialdemokrati kan jag tyvärr bara hålla med om. Något ”eldfängt tal” om de superrika hör man inte därifrån. Där skulle de ha mycket att lära av den amerikanska socialdemokraten Bernie Sanders. Leta lite på nätet ifall du vill se exempel på agitatorisk glöd och tveklöshet vad gäller att ifrågasätta den enorma koncentrationen av rikedom till några få.

Det är också möjligt att historikern Zitelman har rätt i att svenskarnas klassförakt mot de rika är lågt i jämförelse med andra länder. Men kanske är detta också ett uttryck för att medvetandet ”släpar efter” den faktiska utvecklingen. Sverige var i slutet av 1970-talet ett ovanligt jämlikt kapitalistiskt klassamhälle. De fanns mindre grund för klasshat som en följd av att arbetarrörelsens kamp jämnat ut klyftor och byggt upp ett välfärdssamhälle där de flesta var inkluderade. Den situationen är idag fullständigt förändrad. Idag ser vi enorma behov som skulle behöva mötas överallt i samhället. Behov som skulle kunna mötas ifall resurser omfördelades på ett solidariskt sätt. Bland annat genom att verkligen beskatta de rika.

Kanske ser inte tillräckligt många hur och på vilket sätt som samhället förändrats. Dels för att de inte har information om hur det faktiskt är: att Sverige blivit ett så extremt samhälle för de allra rikaste. Men också för att så många har låtit lura sig av rasisternas propaganda som vänder blicken mot dem som invandrat istället för mot dem som verkligen skott sig. Eller för att de lurats av högerns tal om att satsa på sig själv och bli en del av den kapitalistiska spekulationen.

På samma sätt som Sverige har förändrats så mycket sedan åren då välfärden byggdes ut så kan det förändras igen. Omsvängningar och snabba förändringar är sällan något som vi lyckas förutspå. Men de kommer ändå. Historien har inte tagit slut.

Så sprid kunskapen!

Elda under vreden mot orättvisor!

Sätt en gräns för anhopningen av rikedom!

Beskatta de rika!