Skattesänkningar har konsekvent varit Tidöregeringens högsta prioritet under mandatperioden. Det visar DN:s sammanställning av de tre budgetar som finansminister Elisabeth Svantesson hittills har lagt fram.

(Dagens Nyheter 20/9 2024)

I den ovan citerade artikeln skriver DN-journalisterna att ”oavsett omständigheter” har Tidöregeringen: ”varit konsekvent i att låta skattesänkningar ta det mesta av reformutrymmet”.

Själva ordet ”reformutrymme” är ju ett inte speciellt objektivt beskrivande ord. Jag ifrågasatte det i en blogg från augusti. Men att skattesänkningar haft högsta prioritet är däremot sant.

Enligt Dagens Industri så minskar det statens inkomster med 18 miljarder. Enligt Arena Idés statistiker Vilgot Österberg handlar det om minst 26 miljarder (och då räknade han bara på sänkningar av inkomstskatter).

Företrädare för SD och andra borgerliga partier framställer alltid dessa sänkningar som att de främst gynnar dem som de brukar kalla ”låg- och medelinkomsttagare”. De vill inte stå för att de alltid ger mest till dem som har mest (se bild). Det kan man förstå. Väljarstödet skulle bli för litet ifall de bara fick stöd av dem som rent ekonomiskt tjänar på deras politik.

Men det är inte bara så att skattesänkningarna har en ”profil” som missgynnar människor med lägre inkomster. Det är också så att regeringen då måste skära i de kostnader som staten har. Då syns orättvisorna så mycket tydligare.

Ett sådant övertydligt exempel är regeringens behandling av det s.k. högkostnadsskyddet som innebär att människor som är beroende av sjukvård eller mediciner inte behöver betala hela kostnaden. Det gäller kroniskt sjuka, äldre och andra grupper i behov av läkemedel .

Nästa år höjs taket för det här skyddet så att de måste betala mer. Det är en rejäl höjning. Regeringen skriver på sin hemsida att ”kostnadstaket för högkostnadsskyddet för läkemedel höjs, från 2 900 kronor till 3 800 kronor… Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2025”.

Regeringen skriver också: ”Meningen är att förbättra möjligheterna till en hållbar finansiering av läkemedelskostnaderna”. Det ska nämligen enligt deras beräkningar minska utgifterna med drygt en halv miljard kronor under 2025 och 2,2 miljarder kronor 2026.

Ja så kan man naturligtvis få en ”hållbar finansiering”. Det går också att tänka att finansieringen skulle ha varit mer ”hållbar” ifall inte skatten sänkts så mycket.

Denna försämring sker samtidigt som alla typer av läkemedel har blivit dyrare. Och ökat mer i pris än den övriga inflationen. Mellan juni 2023 och augusti 2024 var inflationen i Sverige enligt KPIF 1,3 procent. Läkemedel steg däremot med 7,7 procent i pris. Och när det gäller cancermedicin och mediciner mot sällsynta sjukdomar gäller detta ännu mer.

Det är omänskligt och hemskt att vi har ett samhälle där den som är sjuk eller beroende av medicin ska drabbas även ekonomiskt, eller kanske inte ens ha råd att köpa en dyr men nödvändig medicin.

Å andra sidan är det inte heller rimligt att vi göder vinsterna i läkemedelsindustrin. När det gäller priset på sådant som människor verkligen behöver – som till exempel medicin – så borde det inte vara något som det går att göra vinst på. Denna produktion borde ägas och kontrolleras av samhället. Tidigare framförde både vänstersossar och vänsterpartister kravet på förstatligande av läkemedelsindustrin. När jag googlar på det kravet ser jag att dåvarande vpk skrev en riksdagsmotion om detta 1986. Där skrev man bland annat:

Genom samhällsägande kan efter noggranna analyser läkemedelsindustrins framtida inriktning garanteras och utvecklas i önskvärd riktning utan fördyrande spekulation eller intervenering från näringslivets olika maktcentra.

Jag tycker det kravet borde vara lika aktuellt idag. Samtidigt kan vi vara med alla de olika organisationer som idag kämpar mot höjningen av taket för kostnadsskyddet. Skriv till exempel på namninsamlingen för att rädda högkostnadsskyddet!