Klimatkrisen är här och nu. Vi ser det i extrema väder där förödande torka, bränder och extrem hetta på en plats existerar samtidigt med massiva regnväder och översvämningar på andra platser.

Alltså måste utsläppen minska och nå noll innan katastroferna blir ofantliga för mänskligheten. Men samtidigt finns de utsläpp som redan släppts ut kvar. Därför kommer den framtid vi kan överblicka bli mer eller mindre värre beroende på vad vi gör nu. Allt som görs, av alla och överallt är därför viktigt.

Politiken från vår nuvarande regering är i förhållande till detta en katastrof i sig.

Detta slogs t.o.m. fast av regeringens eget oberoende expertråd som ska granska regeringens klimatpolitik. I april 2023 skrev de i en rapport att:

Den politik som den nya regeringen hittills presenterat är inte tillräcklig för att nå klimatmålen för år 2030. I stället för att snabbt minska utsläppen kommer hittills beslutade och aviserade förändringar tvärtom, också enligt regeringens egen bedömning, att i närtid öka utsläppen. Det gäller framför allt från inrikes transporter och arbetsmaskiner.

Att det är så här illa beror på åtminstone två saker. Den ena anledningen är att regeringen styrs av det Tidöparti som inte sitter i regeringen. Enligt sin företrädare i klimatfrågan Martin Kinnunen menar sd att ”Sverige ska inte anstränga sig för att nå klimatneutralitet till 2045”. I en intervju med Sveriges Radio säger Kinnunen att sd ”vill istället rikta fokus mot att få ned utsläppen i andra länder”. Dessutom är 1,5-graders-målet ”fullständigt orealistiskt”

Den andra anledningen till regeringens usla klimatpolitik tror jag faktiskt att klimatminister Romina Pourmokhtari uttalade i en intervju i dagens P1 Morgon.

Hittills har regeringen och ministern sagt att Sverige kommer att nå de klimatmål som satts upp av EU till 2030. Men nu säger ministern att det blir svårt eftersom vi, som hon säger, ”har stora utmaningar för skogen”. Även om ministern inte säger det så handlar det såvitt jag kan förstå om att det avverkas för mycket så att koldioxidupptaget i skog och mark minskar.

Enligt Naturvårdsverket bör minskning av koldioxidutsläppen vara 7 procent per år för att nå klimatmålen till 2030. Men regeringens politik leder bara till en minskning med 7 promille nästa år.

Om detta säger då klimatministern att:

Om det är sju promille eller sju procent det är en jättebra fråga.  Men det vi gör är att vi håller så hög takt som vi kan göra med hänsyn till att svenska företag och svensk ekonomi ska växa.

Problemet är alltså den tvingande tillväxten och hänsynen till svenska företag. Det och sd:s reaktionärt okunniga politik i klimatfrågan är problemet.

Därför måste vi fortsätta att fundera kring och ifrågasätta den blinda ”tillväxten” ifall vi vill kunna bekämpa klimatkatastrofen. Tyvärr är detta en fråga som de flesta politiker tycks rädda för att ta tag i.