Den 17 september exploderade dolda sprängladdningar i personsökare över Libanon. 2300 personer skadades och minst 12 personer dödades. Den 18 september exploderade ”walkie-talkies” som skadade 600 personer och dödade minst 25. Bland de dödade fanns både barn och sjukvårdspersonal.

Dessa uppgifter kommer från Amnesty International som också skriver:

Bevis som Amnesty International samlat in tyder på att attackerna var urskillningslösa. De ansvariga kunde inte kontrollera vilka som skulle skadas, eller om det enbart var stridande som hade dessa apparater. Urskillningslösa attacker är olagliga – och måste därför utredas som krigsbrott.

Israel har varken ”bekräftat eller förnekat någon roll i explosionerna”. Men det är precis som med Israels kärnvapen. Alla vet att Israel har kärnvapen, men detta erkänns inte av Israel. Alla förstår också att det var Israel som stod bakom terrordåden i Libanon.

Jewish Voice For Peace skriver om detta:

Israels verkliga mål var tydligt: att underblåsa rädsla och masspanik bland en hel befolkning.

……….Det finns ett ord för detta: terrorism.

Var detta en legitim del av ett ”självförsvar”?

Redan innan Hamas utbrytning och attack den 7 oktober 2023 var situationen för de av Israel instängda människorna i Gaza fruktansvärd. Efter den 7 oktober har de utsatts för massmördande, utsvältning, fördrivning och förstörelse på en nivå som är ofattbar. Enligt en ”konservativ beräkning” av tidskriften The Lancet från juni så skulle över 186 000 människor ha dödats (direkt eller indirekt) som en följd av Israels angrepp. Det är 8 procent av Gazas befolkning.

Unicef beskrev det så här den 8 augusti:

Flyktingläger har återkommande bombats och attackerats. Hundratals palestinier har dödats i dessa attacker, många av dem barn.   

Tusentals barn har återigen tvingats på flykt. Totalt har 1,9 miljoner människor, 90 procent av befolkningen i Gaza, tvingats fly. Många av dem har flytt upp till 10 gånger nu, från livsfarliga platser till andra livsfarliga platser. 

Vi har sett vattenverket i Rafah sprängas. Detta samtidigt som nästan alla människor i Gaza saknar säker och stabil tillgång till rent vatten. Över en halv miljon människor har drabbats av vattniga diarrésjukdomar på grund av smutsigt vatten, brist på toaletter och en kollapsad avfallshantering. Polio har upptäckts i Gazas avloppsvatten. Över 50 000 barn är akut undernärda. 

Är även detta en legitim och ”proportionerlig” del av ett ”självförsvar”?

Även på den ockuperade Västbanken fortsätter våldet mot och fördrivningen av palestinierna. Enligt FN ökade antalet illegala israeliska bosättare på Västbanken från 2012 till 2022 från 520 000 till över 700 000. Efter den 7 oktober och fram till 27 augusti hade enligt FN 628 palestinier på Västbanken dödats av bosättare och/eller den israeliska armén. Fler israeliska bosättningar skapas samtidigt med ännu fler palestinska flyktingar.

Den israeliska statsledningen vill inte att journalister ska kunna rapportera om övergreppen. Därför släpps inte journalister in i Gaza och på Västbanken har den israeliska staten nu kastat ut TV-kanalen Al Jazeera.

Rätten att försvara sig

Det sägs ofta att Israel har ”rätt att försvara sig”. Men om detta är ”självförsvar” då borde det finnas starka skäl att fundera över vart Israel är på väg och ifall det inte finns några problem med den israeliska staten som sådan.

Jag tänker ofta på några ord av den judiske historikern Isaac Deutscher. Han liknade de judar som flytt den europeiska förintelsen och tagit sig till Palestina/Israel vid någon som hoppar från ett brinnande hus. Han skrev:

En man hoppade en gång från översta våningen i ett brinnande hus, där många av hans familjemedlemmar redan hade gått under. Han lyckades rädda sitt liv. Men när han föll skadade han en människa som stod nedanför och råkade bryta hans armar och ben. Mannen som hoppade hade inget val. Ändå var det han som var orsak till den skadade mannens olycka. Om båda uppfört sig rationellt, skulle de inte ha blivit fiender. När mannen, som hoppat från det brinnande huset, hade återhämtat sig, skulle han ha försökt att hjälpa och trösta den som han hade skadat vid hoppet. Och då skulle den andre kanske förstått att de båda var offer för omständigheter, som ingen av dem hade någon kontroll över.   (Den ojudiska juden, s. 158)

Staten Israel upprättades som ett nationalhem och skydd för judar som utsatts för förintelsen och antisemitismen. Men det byggde från början på våld, förtryck och fördrivning av ett annat folk. Det var med Deutschers ord aldrig fråga om något ”hjälpande eller tröstande”. Med tiden har detta våld och förbrytelserna mot den palestinska befolkningen bara förvärrats. Förtrycket och våldet har hela tiden trappats upp så att staten Israel existerar i ett sorts permanent krigstillstånd.

Som framgått så ser jag inte det våld som Israel nu utövar som ett legitimt självförsvar. Men jag kan inte heller se att den nuvarande israeliska statsbildningen som grundar sig på apartheid, etnisk rensning och fortsatt expansion är mer legitim än vad den Sydafrikanska apartheid-staten var. Det betyder inte att jag tycker att några israeliska medborgare ska fördrivas. Det betyder däremot att jag tycker att alla som bor i området mellan floden och havet (Palestina/Israel) borde ha precis samma medborgerliga och mänskliga rättigheter, inklusive rätten att återvända eller att bo var man vill. Om detta ska genomföras i en gemensam demokratisk och multinationell stat, genom två stater eller på något annat sätt är underordnat. Men utan rättvisa och samma rättigheter för alla kommer det aldrig heller bli någon verklig fred.