Som jag skrev i föregående blogg så finns det väldigt många partier i Nederländerna. Till parlamentsvalet i november ställer 21 partier upp. Rimligtvis kan inte skillnaderna vara så stora mellan alla dessa partier, tänker jag. Och jag tror inte heller att det faktum att det inte finns någon spärr för att ta mandat räcker som förklaring. Antalet partier har ökat och det har varit flera splittringar och personavhopp. På något sätt tror jag att det är uttryck för en sorts politisk kris.

Som jag också skrev så finns det minst två partier som i någon mening kan kallas vänster, dels det parti som har socialism i sitt namn: Socialistiska partiet (SP) och dels det parti som har ”vänster” i sitt namn: Gröna Vänstern.

SP har en förväntad profil när det gäller olika omfördelningsfrågor. Men det socialistiska i partinamnet tycks inbäddat i nya formuleringar. Jag hör varken nyhetsuppläsare eller partiet självt använda annat än initialerna i SP. När de beskriver sin vision ser det ut så här:

Vi vill göra ekonomin rättvisare genom att begränsa aktieägarnas makt och ge arbetstagarna mer att säga till om i företagen. Vi kommer också att låta arbetstagarna dela vinsterna rättvist från och med nu.

Man tillägger att ”Tanken att marknaden kan organisera vårt land bättre än demokratin har visat sig vara en illusion”. De konkretiserar demokratisering av ekonomin så här:

Vi demokratiserar ekonomin; i företag med mer än 100 anställda får de anställda rätt att samtycka och lika mycket att säga till om som aktieägarna i frågor som större investeringar, ersättningar, fusioner eller försäljningar. I stora företag väljer de hälften av ledamöterna i tillsynsstyrelsen, medan den andra hälften väljs av aktieägarna. På så sätt blir de anställdas intressen bättre företrädda. Aktieägare som innehar aktier under en längre tid får dubbel rösträtt. Flash-kapitalisterna får därmed en motvikt inte bara från de anställda utan också från investerare som har varaktiga intressen. På så sätt förhindrar vi att beslut fattas som på kort sikt ger stora vinster för aktieägarna, men som är dåliga för de anställda och för företagets framtid.

Några formuleringar om att ”ta över produktionsmedlen” ser jag däremot inte till.

De har en del andra förslag när det gäller demokratin som ”bindande korrigerande folkomröstningar där människor kan kalla tillbaka politiken och politikerna tvingas att lyssna bättre på samhället”. De beskrivs så här:

Den bindande korrigerande folkomröstningen gör det möjligt för människor att organisera en folkomröstning för att ge ett bindande yttrande om en nyligen antagen lag. På så sätt kan lagar som är dåliga skickas tillbaka till representanthuset. Resultatet blir att politikerna måste lyssna bättre på folket när de stiftar lagar.

När det gäller kväveproblemen som jag skrev om i den förra bloggen så är SP:

…emot stora industriella nötkreatursgårdar. Det innebär mycket föroreningar, djurlidande och folkhälsorisker. Istället behöver vi fler jordbrukare som uppmuntras att ta väl hand om marken och som ser till att mindre gödsel används, kan återställa den biologiska mångfalden, använda mindre växtskyddsmedel och klämma ihop färre djur. Vi behöver mer växtbaserad produktion. Kedjorna mellan jordbrukare och konsumenter måste vara kortare, där stormarknaderna också kommer att betala ett bättre pris för jordbruksprodukter. Vi förhindrar alla prisökningar med momsåtgärder eller subventioner, eftersom de redan finns id

När det gäller EU tror jag att SP tidigare var motståndare men jag kan inte hitta några sådana uttalade krav. De framhåller att det är ”viktigt att vi kan göra våra egna val när det gäller t.ex. sjukvård, pensioner och allmännyttiga bostäder. I andra frågor är dock samarbetet inom Europeiska unionen mycket viktigt. Tänk på klimatpolitiken, migrationen och flyktingmottagandet.

Även när det gäller euron uttrycker de sig försiktigt och skriver att ”om man värdesätter samarbete mellan länder inom Europeiska unionen är det inte smart att helgonförklara euron. Om vi måste välja mellan att behålla en valuta som leder till osämja och samarbete i Europa, väljer SP att behålla samarbetet”.

Även Groen Links har en tydlig vänsterprofil när det gäller omfördelningsfrågor. De har som namnet antyder en tydlig miljöprofil och mätt i längden text har de mer att säga om klimatkrisen än SP. När det gäller problemen med kväve, överskottsgödsel och jordbruksgifter får jag intrycket att de har en liknande analys som SP:

Nederländerna har allt färre gårdar, men allt fler djurbesättningar. Under trycket från stormarknadskedjor, livsmedelsförädlare och internationella handelsavtal verkar stordriftsfördelar vara det enda sättet för jordbrukare att hålla huvudet ovanför vattenytan. Men den ökade skalan orsakar föroreningar och djurlidande.

Inte heller hos Groen Links hittar jag ordet ”socialism” däremot talar de också om att utveckla demokratin genom nya former av direktdemokrati:

Vi är engagerade i nya former av (direkt) demokrati, såsom medborgarråd, budgetar och lottdragningar. Dessa säkerställer att fler människor är involverade i demokratiskt beslutsfattande. Här ger vi utrymme för samråd, insamling av information, utbyte av argument och gemensamt sökande efter lösningar. Civilsamhällets organisationer av engagerade medborgare uppmuntras och involveras.

Men till det kommande valet ställer alltså Groen Links upp tillsammans med socialdemokraterna i PVDA (Arbetarpartiet). De har även tillsammans skapat ett program inför detta val som jag ännu inte läst. Om detta kommer ge fler röster återstår att se. Om det innebär ett steg framåt för kampen för social och klimaträttvisa återstår också att se. De svenska socialdemokraterna samarbetade ju med Miljöpartiet, men i Nederländerna är socialdemokratin svagare och Groen Links starkare än MP. Något gemensamt program för framtiden skrevs heller aldrig mellan S och MP. Jag hoppas kunna återkomma om det.