Allt oftare nås vi både av rapporter om förödande extremväder på olika platser i världen och av allt dystrare beskrivningar och prognoser från forskarvärlden om jordens uppvärmning.

Samtidigt sker en omställning. De alternativa och icke-fossila energikällorna sol och vind ökar. Det är naturligtvis glädjande. Men räcker det?

Vår energiminister Ebba Busch sa nyligen att ”Vill man ha mer vindkraft behöver man också mer kärnkraft”. Hon fick kritik för det uttalandet från olika experter som menade att det inte hade något vetenskapligt stöd.

Kärnkraften är ju varken en ofarlig energikälla eller något som går att snabbt bygga ut. Jag ska inte här argumentera mot utbyggnad av detta energislag utan hänvisar till en artikel i Aktuell Hållbarhet.

Men hur vi ser på energikällorna och behovet av dem beror också på hur vi ser på den större frågan om vårt levnadssätt och hur det fungerar i förhållande till de olika miljökriserna. Det handlar om hur mycket energi vi förbrukar eller bör förbruka för att klara både klimatkrisen och de andra miljökriserna.

Jag läser på Supermiljöbloggen att USA:s energimyndighet EIA ”spår att världens elproduktion kommer att växa med 80 procent mellan 2018 och 2050.” I Sverige räknar Energimyndigheten med en ännu större ökning och på kortare tid: en fördubbling mellan 2018 och 2035.

Sol och vind ökar, men ändå…

Enligt en rapport från konsultföretagen KPMG och Kearny (återgiven i Aftonbladet) så ökade solenergin med 25 procent under 2022, medan vindkraftproduktionen ökade med 13,5 procent. Därmed står dessa två energislag nu för 7,5 procent av världens energiförsörjning. Det är en ökning med en hel procentenhet jämfört med år 2021.

MEN samtidigt som sol och vind ökade med 1 procent så ökade den totala energiförbrukningen i världen med 1,1 procent. Och till den skillnaden användes kol och olja. Trots satsningarna på sol och vind så användes det ändå mer kol och olja än tidigare för att klara den ökande energiförbrukningen.

Enligt Guardian stod den fossila energin för 82 procent av världens energiförbrukning och växthusgaserna ökade med 0,8 procent jämfört med året innan.

Den fråga som måste ställas är alltså om det går att fortsätta öka den totala energiförbrukningen och samtidigt klara av de olika miljökriserna. För att ta ett enkelt exempel: räcker det att ställa om fordonsflottan från bensin/diesel-bilar till el? Eller måste vi inte också börja ifrågasätta det extrema bilåkandet och utveckla andra typer av transportslag som kollektivtrafik eller cyklande?

Svensk politik

Det perspektivet saknas nästan helt inom svensk politik. Där vill de flesta av de som över huvud taget vill göra något alls (det finns ju direkta bromsklossar också) inte störa med några avgörande livsstilsförändringar. Hellre talar de om hur allt ska lösas med ny teknik och ”grön industri”. Det här har några forskare vid Uppsala Universitet nyligen belyst. De menar att ”strategier för begränsning och resurshållande av energi – på engelska energy suffiency – har lyst med sin frånvaro i svensk politik”. De skriver bland annat:

Även om vissa politiska åtgärder potentiellt skulle kunna leda till energibesparingar, är de sällsynta och överskuggas av den rådande betoningen på effektivitet och förnybar energi. Dessutom saknar Sverige ett mål för tillräcklighet eller absoluta energiminskningar. De främsta hindren för att införa tillräcklig energianvändning är att vetenskapliga bevis ignoreras i den politiska beslutsprocessen och att det finns en motsättning mellan tillräcklig energianvändning och industriell konkurrenskraft.

Att ”vetenskapliga bevis ignoreras i den politiska beslutsprocessen” har blivit allt vanligare i högerstyrda länder inklusive Sverige. Det är ett lika viktigt som sorgligt påpekande. Att det finns en krock mellan tillräcklig energianvändning och det som forskarna kallar industriell konkurrenskraft, skulle också kunna benämnas som kapitalismens sätt att fungera med konkurrens och strävan efter maximal vinst.

Grön industri är inte nog

Kampen för att lösa klimat- och miljökriserna kan inte bara handla om att bygga ut de fossilfria alternativen. Det räcker inte. Den fossila energin måste helt avvecklas. Vi måste också ifrågasätta överkonsumtionen av såväl energi som varor vars ursprung är den begränsade jord som vi lever på. En konsekvent rörelse med den inriktningen kommer också oundvikligen krocka med det ekonomiska system som nu dominerar.

”Grön industri” och omställning måste naturligtvis till men är inte enkel och oproblematisk. En författare som i flera böcker tagit upp detta är Arne Müller. Läs gärna Anders Karlssons recension av Müllers bok “Norrsken – drömmen om den gröna industrin” i eFolket.