Idag den 14 februari är det Valentin-dagen eller ”Alla hjärtans dag”. Den form som denna tradition numera tar sig i Sverige är i likhet med många andra traditioner ganska ny. Jag minns den inte från min ungdom, men inte heller när den började etableras.

Precis som andra traditioner är den, eller blir den, en viktig del av vårt ekonomiska system. Jag har skrivit om denna dag, detta samband och dess baksidor i en blogg för tio år sedan. Jag påminns om det när jag hör på radion att ”Svensk Handel” räknar med en tio-procentig minskning av ”kärleksgåvor” i år på grund av dyrtiden. Då dyker den gamla Beatles-låten från min barndom upp i huvudet.

Men visst kan det vara bra med en dag där vi funderar över kärlek. Kärlek kan ju betyda så mycket och yttra sig på många olika sätt. När vi tänker på kärlek så tänker vi i första hand på för oss bekanta och närstående personer. Och det är nog så viktigt. Men kan kärlek vara något större? Jag tror att de flesta religioner menar det. Men jag tänker att också den socialistiska ideologin måste innehålla någon sorts kärlek som är större. En kärlek som handlar om att kunna tro på mänskligheten. Därför ska jag avsluta med ett citat av den belgiska marxisten Ernest Mandel (från 1978) som jag tycker uttrycker en sådan optimistisk kärleksfullhet till mänskligheten:

I sista hand är jag marxist därför att bara marxismen gör det möjligt att fortsätta tro på mänskligheten och dess framtid utan självbedrägeri – trots alla de fruktansvärda erfarenheterna från det tjugonde århundradet, trots Auschwitz och Hiroshima, trots svälten i ”tredje världen” och hotet om kärnvapenförintelse. Marxismen lär oss att inta en positiv attityd gentemot livet och människorna och att tycka om dem utan falska illusioner, i fullt medvetande om de oändliga svårigheterna och oundvikliga bakslagen under de miljoner år som det tagit vår art att utvecklas från apliknande varelser till globala upptäckare och erövrare av rymden. Att erövra medveten kontroll över sin sociala existens har idag blivit en fråga om liv och död för dessa varelser. Till slut kommer de lyckas genomföra den finaste av alla målsättningar: skapandet av en human, klasslös, icke-våldsam världssocialism.”