Att stoppa vapnen

I maj 2019 kunde vi läsa om hur hamnarbetare i Genua, Italien – organiserade i facket CGIL – vägrade lasta ett skepp med vapen. Vapnen skulle användas i det krig som Saudiarabien för mot grannlandet Jemen.

Nu hände för en vecka sedan något liknande. Ett fartyg (Asiatic Island) med destination till den israeliska hamnen Ashdod skulle lastas med vapen och sprängämnen i den italienska hamnstaden Livorno. Hamnarbetare organiserade i Unione Sindacale di Base (USB) som fick reda på detta vägrade då att lasta fartyget. Facket tillkännagav att det inte skulle tillåta att denna eller andra sjötransporttransporter avreste mot Israel. I ett uttalande säger facket USB, som samlar ungefär 250 000 medlemmar, bland annat:

Livornos hamn är inte delaktig i massakern mot den palestinska befolkningen: nej till transitering av vapenfartyget i vår hamn…… Arbete är viktigt, särskilt i dessa tider, men detta kan inte få oss att stänga ögonen, eller ännu värre, göra oss delaktiga i den fortsatta massakern av civilbefolkningen.

Från Storbritannien nås jag av en liknande aktion utförd av en grupp som heter Palestine Action. De har ockuperat en del av det israeliskt ägda Elbit Systems dotterbolag UAV Tactical Systems i Leicester. Ett företag som bygger obemannade flygfordon s.k. stridsdroner, som aktivisterna hävdar har använts  av Israel mot befolkningen i Gaza. Aktivisterna säger att de stängt grindarna och stoppat produktionen. Palestine Action uttalar att: ”Dagens handling visar att det ligger helt inom vår makt att stoppa produktionen av brutala maskiner som driver på krigsförbrytelser i Palestina”.

Polis och brandkår var på plats utanför fabriken. Polisen förhandlade med ockupanterna men brandkåren drog sig tillbaka när man fick reda på att aktivisterna representerade den palestinska solidaritetsgruppen Palestina Action. En talesperson för Leicestershire Brandkårs fackliga organisation ”påminde omedelbart högre chefer om att vi som brandmän är, och förblir, en stolt humanitär tjänst och att vår roll inte inbegriper brottsbekämpning”. Leicestershires brandkårsordförande Graham Vaux tillade: ”Fire Brigades Union står för stöd för palestinsk solidaritet och rätten att protestera.”

Tillgången till vapen

I Sverige oroas många av en ökad mängd illegala skjutvapen, som används i olika typer av gänguppgörelser. Jag tror inte att den ökade förekomsten av vapen i sig är den avgörande orsaken till denna typ av kriminellt våld. Den sortens kriminalitet handlar om förändringar i samhället. Eller rättare försämringar av samhället. Men tillgången till vapen har naturligtvis förvärrat situationen. Därför är jag för alla åtgärder som minskar tillgången till vapen i samhället. I detta tror jag att de flesta, oavsett andra åsikter, håller med mig.

Men av någon anledning så resonerar de flesta inte på samma sätt när det gäller de vapen som stater, rörelser eller olika arméer skaffar sig. Men är det inte egentligen samma sak här? Alla dessa vapen som säljs med god profit är inte heller i sig orsaken till de krig som pågår. Men utan den stora och ökande tillgången på vapen skulle de ha varit svårare att bedriva. Utan några vapen alls skulle de ha varit omöjliga.

Det är därför som de italienska hamnarbetarnas eller de brittiska aktivisternas ställningstaganden och aktioner är så viktiga och tänkvärda. De visar på möjligheten till en annan värld. De som tjänar på vapenproduktionen och vapenexporten producerar inte vapnen själva. Det gör de som arbetar i deras fabriker. Vapenprofitörerna levererar inte heller vapnen själva, det gör de som arbetar på cargo-båtar och i hamnar. Om fler skulle följa exemplet från Livorno eller Leicester så skulle det vara ett bidrag till en fredligare värld. Om alla de som producerar och förflyttar vapnen fram till deras användare skulle upphöra med det så skulle vapen som ett sätt att lösa konflikter till slut bli omöjligt. Verkar det utopiskt? Ja, naturligtvis. Men det vore både möjligt och önskvärt.

%d bloggare gillar detta: