Vad ska de göra med sina pengar? För de rikaste finns bara välgörenhet eller de dyraste objekten. Konst har i alla tider varit en statussymbol, och när man väl skaffat sina hus, bilar, klockor och vinkällare, då kommer konsten in.

Pontus Silfverstolpe – grundare av Barnebys – i UNT den 20 nov 2017

Häromdagen såldes Leonardo da Vincis målning Salvator mundi för 3,8 miljarder kronor på auktionshuset Christies i New York. Ett litet tecken i tiden på hur snuskigt rika en liten del av mänskligheten är. För rika helt enkelt.

De som har mest är samtidigt de som är mest ovilliga att avstå något till andra, utom möjligen i form av välgörenhet som de själva bestämmer över. Att smita från skatt, skatteplanera eller flytta pengarna till så kallade skatteparadis är en paradgren för de allra rikaste.

Därför är det också så – som en del kloka debattörer påpekat – att den bästa åtgärden mot detta asociala beteende är att på olika sätt  minska de ekonomiska klyftorna. Att frånta de rikaste dessa enorma och förblindande rikedomar för att försöka integrera dem i samhället.

Att de ekonomiska klyftorna är stora och ständigt ökande sedan ett antal år får vi ständigt nya rapporter om. Vi har de årliga rapporterna från svenska LO om skillnaden mellan vanliga löntagare och makteliten. Vi får återkommande rapporter från den globala hjälporganisationen Oxfam som visar samma sak. Även en institution som OECD eller ekonomitidskriften Veckans Affärer har kommit med sådan statistik. En för mig ännu mer oväntad rapportör om dessa ökande klyftor är den globala storbanken Credit Suisse. Denna bank ger sedan ett antal år ut rapporter (jag skrev om förra årets rapport för precis ett år sedan) om utvecklingen av den globala rikedomen och dess fördelning.

I den senaste rapporten som kom för några dagar sedan upprepar man det som framförts tidigare om att jordens rikaste 1% idag år 2017 äger nästan hälften av världens rikedom. Vilket är en ökning från 42,5% år 2008 vid höjden av finanskrisen. Gruppen av de allra rikaste har ökat under det senaste året med 2,3 miljoner. Tillsammans är de 36 miljoner individer, vilket alltså mer exakt är 0,7% av världens vuxna befolkning. Dessa personer kontrollerar 46% av den totala globala förmögenheten. Naturligtvis har de på grundval av detta ett enormt inflytande över utvecklingen i världen. Ett inflytande som står över normala demokratiska procedurer. En enorm och tung makt vilar på dessa 0,7 procent av jordens befolkning

När ska resten av oss lyckas befria dem från detta?

Intressant?