Författaren Göran Palm är död. Palm som debuterade 1961 har gett ut många  böcker. Men den bok som utan tvekan betytt mest för mig är ”En orättvis betraktelse” som kom ut 1966. Den hör nog också till en av de enskilda böcker som påverkat mig mest. När jag läste den som 15-åring öppnade den helt nya världar och perspektiv. Det var ett internationellt perspektiv och en strävan efter att vända på perspektiv. På många sätt tror jag att dessa perspektiv påverkat mig ända sedan dess och fram till idag.

Jag plockar fram boken ur bokhyllan och läser lite här och där i den. Boken handlar om världen utanför Sverige. Den beskriver fattigdom, orättvisor och förtryck. Redan på bokens första sida beskrivs en värld av motsättningar:

De förtryckta tycks ha allt att vinna och föga att förlora på att resa sig. De besuttna tycks däremot ha allt att förlora och föga att vinna, åtminstone på kort sikt.

Samtidigt märks det naturligtvis att det har gått 50 år sedan boken kom ut. Världen är ju på många sätt annorlunda. Till exempel märks det när han skriver om Stockholm och jämför det med Paris:

…i Paris har man ännu inte lyckats censurera bort socialgrupp IV ur gatubilden, vilket man ….lyckas ganska bra med i Stockholm….

Däremot känns det inledande kapitlet om Tiggare oerhört aktuellt. Palm tar där sin utgångspunkt i något som Artur Lundqvist skrivit om tiggare i Calcutta. Han beskriver sedan på ett träffande sätt vad tiggeriet gör med oss som har möjlighet att ge:

En tiggare bör vara sympatisk i sin förnedring, mänskligt tilltalande i sin nöd, så att man av hans uppsyn lockas till givmild medömkan…..Allmosor måste få ges uppifrån….Vidare bör lidandet vara utportionerat på lämpligt avstånd så att det inte sätter sig i halsen….Inte heller får de utstråla självsäkerhet och yrkesskicklighet; det är bättre om de är resignerade, osäkra, knäckta, ömkligt amatörmässiga också i sin yrkesutövning.

Funderar när jag läser detta över hur mängden tiggare här i Uppsala påverkat mig och andra liksom varför jag aldrig ser någon tiggare som sitter på stol eller tigger i något mer hållbart än en pappersmugg.

Palm beskriver och berättar om rasismen och kolonialismen. Den här formuleringen om att vara undertryckt tycker jag har behållit en allmängiltighet:

Att vara undertryckt är att ständigt se sig själv med andras ögon, att ständigt behöva lyssna på andras kritik……Att ha makten är däremot att slippa bli sedd av andra, åtminstone aldrig uppifrån eller i jämnhöjd….

Detta kan väl tillämpas på alla grupper som på något sätt är utsatta för förtryck?

Palm visar på dubbelmoralen och hyckleriet i västdemokratierna som exporterar vapen till förtryckare eller direkt bidrar till att upprätthålla förtryck och status quo:

”Därborta” på andra sidan halvklotet, använder vi västeuropéer i princip samma metoder som Hitler använde mot de tyska judarna.

Eller

Storfinansen, krigsmakten och underrättelsetjänsten är också de maktfaktorer som spelar huvudrollen när marknadsstörande statschefer störtas och reaktionära diktaturer upprättas.

Med sin bok bidrog Göran Palm till att 1966 påverka och prägla en 15-åring som försökte förstå världen. Vilka författare påverkar dagens 15-åringar på liknande sätt?

Intressant?