I januari 2011 lyckades den centerpartistiske Uppsalapolitikern och kommunalrådet Stefan Hanna med att bli rikskändis genom sitt förslag till så kallad “tjockisskatt”. På sin blogg hade han skrivit så här:

En annan väg kan vara att de som väljer att inte vårda sig själva får betala högre skatt än de som gör det. Är inte det senare rimligt med tanke på att de senare utsätter det gemensamma systemet for mycket större påfrestningar än en som äter och dricker normalt och som tränar regelbundet……….. Fetman i kombination med en allt äldre befolkning går inte att finansiera om framtidens svenskar vill ha dagens samhällsservice.

När reaktionerna på detta uttalande blev så kraftiga att det blev fråga om en riksnyhet, så gjorde Hanna på samma sätt som många andra makthavare. Han växlade mellan att gå till motattack och att förneka det han sagt (bloggen hade blivit kapad eller felciterad) för att till sist göra en så kallad pudel.

När det en månad senare var årsmöte i Uppsalacentern fanns det av förklarliga skäl strid om Hannas position. Enligt UNT verkade det då som om Hanna ”säkrade sin plats med hjälp av ett antal nytillkomna medlemmar som löste medlemsavgift samma dag som mötet”. En ledare i Uppsalas liberala morgontidning skrev då (UNT 19 februari 2011):

Det är svårt att hitta politiska ledare av Stefan Hannas kaliber inom Sveriges gränser. Associationerna går till det omfattande stödet från Sköldpaddsöarna för den filippinske exdiktatorn Ferdinand Marcos. Marcos kunde där räkna in 25 000 röster trots att ögruppen hade knappt 1 000 invånare. Om ingen i Uppsala kan sätta stopp för Hanna måste Centerpartiet agera på riksnivå. Ett parti kan inte ha en företrädare vars agerande riskerar att förlama det politiska arbetet i Sveriges fjärde största kommun.

Man skulle kunna tro att det skulle varit svårt att stanna kvar som kommunalråd för Hanna efter detta. Men det har han i alla fall gjort.

Men nu är det alltså dags igen. I en intervju i UNT säger han att Sverige har ”helt öppna gränser” och att det är Miljöpartiets fel. Varken det ena eller det andra är sant. Men det tycks inte bekymra Hanna. På samma sätt som han för tre år sedan oroade sig för att den utbredda fetman skulle undergräva den gemensamma välfärden så anser han nu att invandringspolitiken kommer leda till samma sak. Han går också ut med siffror som inte har något stöd i varken vetenskap eller hos myndigheter. Att Hanna tycker att det är ”självklart” att Sverigedemokraterna ska vara med i dessa diskussioner om hur invandringen ska begränsas är kanske inte förvånande: ” Jag tror inte vi vinner något på att hålla ett så stort parti som Sverigedemokraterna utanför”.

Hanna har direkt blivit bemött från sakkunniga, från liberalt håll och från sitt eget parti. Det ska bli intressant att se hur han klarar sig denna gång. Tyvärr tror jag, med erfarenhet av andra fall, att han kommer klara det bra.

Uppsala

Intressant?