Igår skrev jag om en artikel i DI som fick mig att gå igång. Jag var inte ensam om det.

Enligt artikeln ansåg Peter Brabeck-Lethmate, ordförande för ett av världens största livsmedelsföretag schweiziska Nestlé att världens vattenresurser borde privatiseras. Nu läser jag bloggaren deepedition som skriver att artikeln var ett uttryck för dålig journalistik och att Nestléchefen inte alls ville privatisera utan diskutera vattnets värde och användning. Kanske var jag för snabb att svälja uppgifterna i DI. Och oavsett vad man anser om Nestlé, kapitalismen eller vattenprivatiseringar så måste det man skriver vara sant. Läs därför hans artikel.

Men frågan om ägandet och kontrollen över vattnet är en oerhört viktig fråga idag.

Att deepedition och jag har olika synsätt framgår när han skriver:

Ska vatten privatiseras? Kanske inte – men frågan är hur det ska regleras på ett sätt som samtidigt inte gör vatten till en politisk maktfaktor vilket en statlig reglering lätt kommer att innebära.

Jag håller verkligen inte med här. På många platser i världen står det strid om kontrollen över vattnet. Där är det privatisering som är hotet. Läs t.ex. artiklarna Privatisering av naturresurser från Jordens Vänner, Rätten till vatten från Naturskyddsföreningen eller Rent vatten mänsklig rättighet eller handelsvara i Fria Tidningen. Jag anser att vatten som en ändlig resurs måste regleras och fördelas på ett rättvist sätt på vår jord. Jag kan inte se att detta kan ske på något annat sätt än genom demokratisk kontroll och utifrån tankar om solidarisk fördelning till grundläggande behov istället för egoistiskt slöseri.

Intressant