I mitt förra blogginlägg tog jag upp ett uttalande från Kungliga vetenskapsakademin där man sa att: Möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras.”
Inför den nu pågående socialdemokratiska partikongressen har det funnits olika grad av förhoppningar i och utanför socialdemokratin om ett beslut som åtminstone vore ett steg åt rätt håll.
Bildkommentar från bloggen WISTI
Det beslut som tagits kallas nu för en ”kompromiss” i media. Och jag ser socialdemokrater som är glada över en formulering om att ”vinstintresset inte ska vara styrande i välfärden”. Detta är för mig obegripligt. Inte ens moderaterna skulle väl våga uttrycka att vinsten ska vara styrande i välfärden?! Alltså styrande på bekostnad av resultatet. I all affärsverksamhet är naturligtvis vinst styrande, annars vore det inte affärsverksamhet. Det betyder inte att en klok affärsverksamhet fullständigt kan strunta i produktionens kvalitet, då minskar kanske vinsten. Men all verksamhet som styrs av vinst kommer i konflikt med andra behov eller intressen. Det kan vara de anställdas arbetsmiljö. Det kan vara allas vår miljö som ju inte ingår i de enskilda företagens budgetkalkyler. När det gäller vår gemensamma välfärd som handlar om vård, omsorg, fostran och utbildning av människor blir vinstintresset ett speciellt och ännu allvarligare problem än annars. Dessa problem kommer ständigt fram. Kent Werne belyser det t.ex. i en utmärkt blogg där han bl.a. berättar att de 2,3 miljarder (!) som togs ut i vinst från välfärden år 2011 motsvarar lönekostnaden för 5 750 heltidsanställda sjuksköterskor. Eller som i en artikel i AB häromdagen om hur företag skor sig på arbetslösa.
Men vad består då ”kompromissen” i? Jo, om jag förstår rätt så innebär det bara att kommunerna ska få vara med och besluta om nya friskolor, och då kunna säga nej, till skillnad från nu då kommunen bara har yttranderätt till den beslutsfattande skolinspektionen. Stefan Löfven uttrycker det i DN som att det ”är ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna när det gäller etablering av skolor”.
Inte mycket till steg framåt tycker jag. Inte alls någon begränsning av vinstmöjligheten. Bara en möjlighet att säga nej till nya företag. En möjlighet som inte kommer användas varken i borgerligt eller i högersosse-styrda kommuner.
Men skolminister Björklund måste naturligtvis delta i det politiska spelet och kallar detta menlösa fjuttbeslut för ”omskakande, en omsvängning av mycket stor magnitud”. Men företagarna inom Academia-koncernen tycks däremot ta det lugnare enligt en reporter på SvD:
”Jag talade just med en representant för Academedia – som driver många friskolor och har en monter här på S-kongressen – och de säger ungefär så här: ”vi startar ändå inte skolor i kommuner där vi inte är välkomna”. En ganska lågmäld reaktion alltså.”
Enligt media är beslutet en uppgörelse mellan vinstkritikerna och partiledningen. Och enligt Expressen gick ”vinstkritikerna upp en efter en i talarstolen och hyllade kompromissen”.
Jag undrar om en skarp kritiker som Daniel Suhonen var en av dem? Det vore mycket nedslående. Men det verkar faktiskt så. En annan socialdemokrat som jag har mycket stor respekt för är Lena Sommestad här ifrån Uppsala. Häromveckan träffade jag henne i samband med ett möte om vinst i välfärden arrangerat av Socialistiskt forum Uppsala. I den diskussionen – efter att ha argumenterat mycket starkt mot vinst i välfärden – sa hon: ”Om det inte blir ett nej kommer ett stort missmod att sprida sig bland många partimedlemmar”. Nu ser jag Lena uttala sig i ett pressmeddelande från kongressen och bland annat säga att hon ”är glad att Socialdemokraterna i dag gör helt klart att vi vill se avsevärda vinstbegränsningar i välfärden”. Men vilka konkreta beslut klargör detta? Det förstår jag inte. Och jag får det inte att gå ihop med att hon också i samma uttalande säger att: ”S-kvinnor hade önskat ett tydligare regelverk, t.ex. form av ett vinsttak eller krav på att aktörer i välfärden driver sin verksamhet utan vinstintressen”.
Att vänsterpartiet nu står hedersamt ensamma i sitt motstånd mot vinst i välfärden gör inte att förhoppningarna på positiva förändringar efter valet 2014 ökar för min del. Det enda (och det borde inte vara så lite med tanke på det folkliga motståndet) är att delta i och hoppas på den folkliga opinionen utanför partierna.
Bra bloggar om detta ämne: Kent Werne1, Kent Werne2, Kaj Raving, Homo Politicus, Annarkia
Media: Expressen, SvD1, SvD2, DN1, DN2, AB1, AB2
Läs andra bloggar om socialdemokratin, välfärden
PEPPRAT RÖDGRÖNT 