Idag den 14 februari står det Valentin i almanackan. Det sägs att han var ett helgon som gett upphov till det som numera kallas Alla hjärtans dag i Sverige. Vem Valentin själv var tycks ganska oklart. Tydligen är det åtminstone tre olika personer med det namnet som dog martyrdöden på 200- eller 300-talet. Och vägen fram till den tradition som mycket sent etablerades i Sverige är knappast klar och spikrak. Men så är det ju ofta med traditioner. Och eftersom kommersialismen idag är mycket starkare än religionen så har möjligheten att sälja nog varit den starkaste drivkraften för att rota denna tradition i Sverige under de senaste decennierna.
Själv känner jag mig inte alls berörd av denna tradition. Jag har inte några synpunkter på dem som gillar den. Men ändå finns det som så ofta ett problem även här. Att vara generös är ju sympatiskt. Och vi kopplar ofta olika tillfällen till fest med gåvor av olika slag. Tyvärr är det ju så att vår konsumtion – alltså den i de rika länderna – oftast har en baksida. Så är det även här. På Alla hjärtans dag säljs över 4 miljoner rosor i Sverige. Min vän Carmen Blanco säger på facebook :
Tyvärr associerar jag ”Sankt Valentin” till de urusla arbetsförhållanden, giftiga ämnen och den ökade stress som mina vänner som arbetar i blomsterplantagerna bl.a i Ecuador får uppleva strax innan den 14:e för att kunna leverera blommorna i tid.
Och miljökämpen Simon Rosén (i samband med Ojnarekampen utnämnd till Uppsalas främste aktivist av Uppsala Fria) skriver (också på FB):
För ett år sen var jag i Ecuador och bodde i en by med småbrukare där de flesta behövde jobba på rosplantager. Paradoxalt att de gåvor som vi i väst ger till varandra som en symbol för kärlek, är något som, för att vi köper dem, förstör för andra människors liv på andra sidan jorden… För att kärleken ska vara helhjärtad måste den vara gränslös. En kärleksgåva som förstör för en annan säger emot sig själv. Det måste finnas bättre sätt att visa kärlek!
PEPPRAT RÖDGRÖNT 