Ett ord som jag ogillat från första början när det dök upp är ordet ”utanförskap” . Det introducerades av de borgerliga politikerna i valet 2006 och spred sig sedan till att bli ett etablerat ord i nästan alla av de kretsar som skriver och talar i det offentliga rummet. Begreppet är både oklart och obehagligt. Det buntar ihop en massa olika människor, grupper och individer, till en gemensam och nedvärderad kategori. De som använder ordet befinner sig alltså själva ”innanför” och i deras mun blir ordet ”utanförskap” obehagligt moraliserande. För oss som inte ser varken sjukdom eller arbetslöshet som orsakad av de drabbade individerna själva borde det vara självklart att säga att någon är sjukskriven (en rättighet) eller arbetslös (och då ska man ha rätt till A-kassa) inte att man är ”utanför”.
Att sverigedemokraterna skulle plocka upp och gilla ordet var ju bara helt naturligt. Det passar så bra ihop med deras ”analys” av några som befinner sig innanför i den svenska kulturen och några andra som är utanför och borde försvinna ifall de inte kan krypa in innanför på ”innanförskapets” villkor:
Det är dagens integrations- och invandringspolitik som har skapat de hundratals utanförskapsområdena runt om i Sverige (ur SD:s program)
Även många som inte delar sverigedemokraternas synsätt omfattar den här bilden av områden med problem (”utanförskap”) som identiska med områden där många människor har en bakgrund i andra länder. Bara ordet ”förort” har ju kommit att uppfattas som identiskt med områden som Rinkeby eller Rosengård men däremot inte med Danderyd.
För att motverka hatpropaganda och splittring mellan olika grupper av maktlösa människor (de flesta av oss alltså) så är det viktigt att visa att olika typer av problem som arbetslöshet, ohälsa eller fattigdom inte har något att göra med människors bakgrund. De beror inte heller i huvudsak på fel och brister hos individerna. Istället är problemen ett resultat av ett samhälle med ökade klyftor, felaktig ekonomisk politik och nedmonterad välfärd.
Ibland kan argument komma från oväntade håll. Stefan Fölster är inte någon vars åsikter jag delar. Men när han på DN Debatt hänvisar till ”en ny analys med avstamp i FN:s index för mänsklig utveckling” som visar ”att problemen är värst i orter som har få personer med utländsk bakgrund” så verkar det ju vid första påseende intressant.
Han skriver:
I själva verket är de integrationsproblem som vanligtvis förknippas med invandrartäta orter minst lika vanliga i orter som är ”invandrarfattiga”.
Av de fem sämsta orterna i indexet över mänsklig utveckling har nämligen fyra exceptionellt få invandrare. De 20 sämsta orterna har färre invandrare än snittet, nämligen 10,7 procent.
De 20 bästa orterna har fler invandrare än snittet, nämligen 14,4 procent. Det finns överhuvud taget ingen tendens för invandrartäta orter att ha sämre resultat än andra.
Det är under alla omständigheter orimligt att en pseudodebatt om problem med invandring tillåts skyla över att Sverige har stora och växande sociala problem i invandrarfattiga orter.
Nu var väl inte denna analys varken så värst ny eller sensationell. Men som en motvikt mot den ensidiga och invandrarfientliga kopplingen, kanske den kan fylla en funktion. Däremot skulle jag inte vara förvånad om SD på dessa orter ändå lyckas förklara problemen med för stor invandring.
Men Fölster ser alltså att problemen inte heter invandring. Däremot är hans förslag till lösningar de gamla vanliga: satsa på ökade klyftor mellan kommunerna, sänk lönerna på de fattiga orterna och satsa på företagsamhet. Men annars vore Fölster knappast anställd av Reforminstitutet grundat med stöd av Stiftelsen Fritt Näringsliv.
Bloggat: Svensson, Röda Malmö
PEPPRAT RÖDGRÖNT 