För drygt två år sedan kritiserade Greco – Europarådets organ för korruptionsövervakning – det faktum att Sverige trots påstötningar vägrade att göra något åt detta med de hemliga bidragen till partierna. Det var nämligen bara Sverige, Malta, San Marino och Schweiz som saknade lagar om att politiska partier ska redovisa ekonomiska bidrag.
Den svenska regeringen hade då svarat Europarådet att man inte ville öka öppenheten när det gäller privatpersoners bidrag till de politiska partierna. I Sverige hade moderaterna då tagit emot drygt 80 miljoner kronor i hemliga partibidrag, enligt Alliansfritt Sverige. Att de inte ville ha någon öppenhet om det kan man ju förstå. Det skulle ju bidra till att störa bilden av ”det nya arbetarpartiet”, ja rentav visa att de fortfarande är ett parti som har överklassen som främsta supporter och uppdragsgivare. Justitieminister Beatrice Ask (M) gav i samband med detta exempel på en förvånansvärd matematisk förmåga, då hon sa:
Om man tittar på partiernas årsredovisningar så brukar man redovisa hur många bidrag man har fått och också vad det är för summa. Och då kommer man nog ganska snabbt fram till att några stora enskilda donationer är det ju inte fråga om.
Att Kristdemokraterna inte ville att bidragen från den stenrika sekten Livets ord skulle synas är också begripligt.
Det finns fortfarande inte någon lag om öppen redovisning i Sverige. Men nu har alltså moderaterna och kristdemokraterna svängt så att sju av riksdagens partier nu enligt SVT ”skrivit på en överenskommelse att dom ska redovisa vem som skänker höga belopp till partiet.” Alla utom Sverigedemokraterna säger nu att de är eniga om att redovisa eventuella bidrag från privatpersoner som överstiger 20.000 kronor. Att sverigedemokraterna fått ett omfattande stöd från den europeiska extremhögern är ju känt sedan tidigare. Och kanske är de det parti som har mest att förlora på en öppen redovisning. Det skulle förmodligen avslöja både en hel del obehagliga finansiärer och skaka om deras falska bild av att vara ett parti för ”folket”.
Ett av särdragen hos högerpopulistiska rörelser av olika slag är just denna dubbelhet av att vara de rikas parti men med en folklig kamouflagedräkt. En dräkt som försöker dölja att de är en rörelse vars främsta syfte är att splittra arbetarna och de fattiga. Något som den tyske mästaren inom fotomontage John Heartfield (från en annan tid och en annan högerpopulistisk rörelse) visade med bilden ”Millionen stehen hinter mir”, miljoner står bakom mig.
SD försöker nu på alla möjliga sätt putsa upp sin fasad för att nå nya genombrott i väljaropinionen genom att göra sig av med de värsta stollarna och diverse kriminella eller rättshaverister. Som även dagens ledare i UNT påpekar så bör vi inte låta lura oss av detta
Partiets livsluft är och förblir främlingsfientligheten. Ett aldrig så välpolerat yttre gör ingen skillnad.
UNT riktar också en välgörande kritik mot DN och dess slirande i denna fråga:
Ändå finns det dem som nästan verkar förledas av strålglansen. Sådana som borde veta bättre. I en kommentar till Bengt Westerbergs utredning Främlingsfientligheten inom oss slirar Dagens Nyheters ledarsida med formuleringarna. Man frågar sig inte bara hur allvarligt menad Sverigedemokraternas politiska förändring är, utan också om den kommer att lyckas. Det senare lär nog tas emot med glädje på SD:s riksdagskansli. Det kan ju inte utläsas på annat sätt än man åtminstone delvis tror att partiet håller på att förändras. Som om det skulle spela någon roll. Som om det skulle vara sant.
Hur tunna dessa försök till putsad fasad är framgår annars också av de avslöjanden som vi nu kan tacka tidningen Expressen för.
Bloggat: Under mattan
PEPPRAT RÖDGRÖNT 